Då var det nytt år igen.
Tur att nyårsdagen sällan är signifikativ för hur resten av åter skall te sig. Jag menar, vem är egentligen i sitt esse, denna bakfyllans dag. Pizzabagarnas pensionsförsäkringsdag.
Men min första dag på det nya året tar nog priset som numero uno bland nyårsdags-pissmåendenas tio i topp.
Förkyld, hostandes och febrig sittandes på akutmottagningen på St Eriks sjukhus tandläkarmottagning med en tandvärk som troligen gjort självaste Ernst Kirchsteiger suicidal. Efter tio timmars väntan i det karga väntrummet (okej, det var nog bara en timme, men känslan var tio. Kanske tjugo) fick jag stiga in och sätta mig i stolen för ca en timmes borrande, stickande och blodspottande. Rotfyllning. Och det är fan inte klart än. Två till besök behövs innan tandläkaren är nöjd och stadd vid en avseende större kassa än innan.
Mår bättre nu. Mindre suicidal och kan faktiskt se att året redan blivit bättre. Och då innebär förbättringen de facto egentligen bara feberfrihet och avsaknad av tandvärk. Så man kan väl säga att kraven för ett värdig liv sänkts en aning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar