Student -91

I morgon tar mitt lilla gudbarn studenten.

Jag kan inte förstå det. Får man verkligen ta studenten när man är, typ, 6 år? För äldre kan hon ju inte vara? Hon är ju född 1993.

Det är tur att man omges av människor i andra åldrar så att man ibland skakas om och inser att åren faktiskt går.

Jag tog studenten 1991. I förrgår känns det som. Jag inbillar mig någonstans att jag fortfarande är densamma som jag var då, även om jag (gudbevars) också inser att jag inte är det.

När jag tog studenten hade jag verkligen ingen aning om vad jag ville göra. Och jag brydde mig inte.
Jag sommarjobbade i samma skoaffär jag gjort sedan åttonde klass och de futtiga slantarna jag drog in försvann fort på kläder och utekvällar. Att spara eller att överhuvudtaget tänka längre fram än till nästa helg var helt otänkbart. Jag bodde hemma och tyckte att jag satt på alla svar. Här och nu. Inget annat.
-"Vad som händer om två veckor? Who gives a ....!"

Senare den sommaren träffade jag vad jag då trodde var mitt livs kärlek och jag flyttade 40 mil hemifrån. Snart satt man som sambo med jobb och så har det liksom fortsatt. Infall blev till planer som sedan förverkligades till liv.

Nu sitter jag här, 21 år senare, med tre barn, make, vovve och vet inte bara vad jag ska göra om två veckor. Jag har ta mig tusan relativt klart för mig vad jag göra om två år också.

Studentbalen på hotell Anglaise

Champangefrukost

Student -91
Om inte annat kan man kanske se på mamsens glasögon att en del år har förflutit.