Dagens scoop

Läser att Mats Sundin, 38, kallat till presskonferens där han meddelat att ska sluta spela ishockey.

Jaha....

Energiboost

Många undrar hur man orkar med tre små barn utan att stupa och så ibland även jag.

Men sanningen är att den hemliga vederkvickande substansen kallas kärlek. Som i gårkväll när Albin hade gått och lagt sig för att sova och man såg hur tankarna malde i det blonda lilla huvudet.

"- Mamma vet du varför jag älskar dig?" frågade han mig där vill låg bredvid varandra.
"- Nej, berätta," svarade jag.
"- För att du har fött Axel. Till mig och Gustaf!"

Då växer hjärtat ytterligare, så även orken och tålamodet som gör att man trots allt orkar med alla trotsutbrott och sömnlösa nätter.

Gud vad jag älskar mina barn!

Operation "Vinterkläder" inledd.

Trots att solen fortfarande värmer och gräset ännu är grönt fick jag i morse en smärtsam påminnelse om att vintern är i antågande.
Iförd flip-flops stod jag svärandes och skrapade is från bilens rutor samtidigt som tårna intog en alltmer blåaktig nyans.
Som att jag nästan blev förvånad, konstaterade jag att nu har brytpunkten kommit. Sensommaren har blivit till höst.

Och som de flesta föräldrar vet innebär hösten en hel del obligatoriska inköp:

- Höstskor (typ en rejälare sort sneakers. Gärna Gore Tex med lite skaft)
- Höstjacka (Vind- och vattentät fleece)
- Höstmössor och höstvantar.
- Överdragsbyxor (av vind och vattenavvisande karaktär. Galon är för varmt).
- Vinterjacka och termobrallor (Gärna två par så att man kan ha ett par på dagis/skolan).
- Vinterskor.
- Vintermössor och vintermössor.

Allt detta är ett OBLIGATORIUM! Lägg då till att allt skall inhandlas gånger två (så småningom gånger tre).

Den tyska kalkonen

Såg igår det tredje avsnittet av fyrans deckarserie "Kommissarien och havet". Hoppet är ju liksom det sista som överger människan sägs det!

"- Kanske detta avsnitt håller lite högre klass",

funderade jag naivt när klockan började närma sig sändningsdags.

Inte då!

Kan någon förklara varför tyskarna inte kan texta sina filmer som "alla andra". Eller för guds skull; spela in hela skiten på tyska och texta till svenska då?! Varför har ingen i produktionsteamet reagerat? Det måste ju känts hur löjligt som helst för Jonas Karlsson att prata svenska med någon som svarar på tyska och vice versa. Eller (herregud) Peter Haber, som talade tyska i en del scener och blev dubbad i en del...

Hela svenska skådiseliten i en tysk reklamfilm för Gotland, förklädd till deckare.

Och förlossningsscenerna sen? Det är orkar jag inte ens gå in på.... Suck!

Höstpromenix

Solen skiner från klarblå himmel. Måste bara ut!!!

Vackra färger överallt!

Ludde rasar i det nyklippta gräset....

....och tar ett sensommardopp!

Härligt med höst!

Fullt ös?

Vilken dag!

Gick upp 09.30.
Gick och la mig igen 10.30.
Kom ur mysbrallorna först vid 14.30.

Välkommen höst, du otvungna årstid!!

Dr Gammelsmurf

I våras, typ två-tre veckor innan Axel föddes, var jag jättesjuk. Hög feber i en vecka och en helt vansinnig hosta. Efter fem dagar med temp över 39 grader började jag bli lite orolig för det lilla livet därinne och besökte då den lokala närakuten.

På dessa närakuter länet runt jobbar bl a vad som brukar kallas stafettläkare, men ibland även en del gamla läkare som egentligen gått i pension. Gamla stofiler som längtar tillbaka till arbetslivet och passar också på att dryga ut pensionen med några (eller ganska många) extraslantar.

Just denna kväll när jag tålmodigt satt och väntade i väntrummet, trots min bokade tid, var där en sådan åldrad yrkesman i tjänst.
Med rufsigt, grått hår och kutrygg hasade han sig fram mot väntrummet och ropade med en gammal mans röst ut:
- Mats Karlsson
(ja, jag minns givetvis inte namnet, men låt oss säga att det var just "Mats Karlsson")

En ung kille hajar till, reser sig och börjar gå mot den gamle doktorn. De hälsar och doktorn visar in patienten i undersökningsrum 2 samtidigt som han talar om att han glömt några papper vid sköterskedisken som han måste hämta. Mats går lydigt in på undersökningsrummet och väntar.
Doktorn hasar med sina nedslitna trätofflor tillbaka till sköterskedisken, kliar sig i huvudet, tar upp en bunt papper och ser allmänt förvirrad ut.
Nu börjar hasandet igen och han går mot undersökningsrummet. Eller... vad gör han? Han går förbi det och står nu åter i väntrummet. Och återigen hörs hans darriga gammelmans-röst:

- Mats Karlsson, varsågod!

Det blir helt tyst i väntrummet! Alla tittar upp från sina sönderlästa "Året runt" från 1998 och tittar förstummat på varandra. Vad menar karln?
Lite längre ner i korridoren öppnas dörren till undersökningsrum 2 och ut kikar en förvånad Mats.

- Ähum, doktorn? Jag är här!

Doktorn vänder sig sakta om och fräser högt så att alla i väntrummet klart och tydligt kan höra:

- Vad gör du där? Patienterna får inte gå in på undersökningsrummen
själva utan tillåtelse!!!!!

Ridå!!

Jag bör kanske nämna att den doktor som senare undersökte mig var av betydligt yngre årgång och ropade enbart in mig EN gång....

Jag erkänner allt!

Så ännu en natt i Guantanamos anda där fångvakt Axel plikttroget skött sitt uppdrag.
Ammat 23, 01, 01.30, 03, 05 osv....

Känner mig som en trasa redo att erkänna vad ni vill.
JAAA, det var jag som sköt Palme, planerade 9-11 och släppte mig i hissen på NK.
Låt mig nu bara få sova!!!

Ska ta fram Geneve-konventionen och visa Axel. Det hjälper nog.....

Anna Anka, vilken gås!

Känner att jag bara måste skriva några rader om henne. Kvinnan som fått hela Sverige att prata feminism; Anna Anka. Jag har bara sett det första avsnittet av treans "Svenska Hollywood-fruar", men jag känner ändå att min bild av henne är tämligen klar. Herregud...


Det värsta med fru Anka är nog egentligen inte hennes åsikter om kvinnans roll i äktenskapet. Om min man inte står ut med att se mig i mysbyxor en söndagförmiddag, så skiter jag högaktningsfullt i det. Lämna mig då! Mysbyxorna stannar!


Nej, i min mening är nog det värsta att hon ser sig som en "lyckad" människa. Ärligt talat; det krävs mer än ett privatplan och en hunsad trädgårdsmästare för att jag skulle låta en 70-årig smörsångare vara naken i mitt sällskap. Är det lyx att ha nannys som tar hand om ens barn? Jag förstår det inte riktigt. Jag vill ju vara med mina barn. Det är ju lyx att få vara med sina barn. Okej att ha någon som dammsuger och tvättar ens fönster, men blåser på mina barns knän, det gör jag gärna själv, tack!

Kommentarer.....

Ni som läser.....
Skriv en kommentar vetja! Vore kul att se vilka ni är....

Att ha ETT barn.

Jag och Axel har varit ensamma denna vecka. Bara han och jag. Inga tider att passa, makaroner att koka eller slagsmål att avstyra. Gustaf och Albin är hos farmor och farfar och Fredrik är som vanligt ute och far med jobbet.
Att bara ha en liten att tänka på får mig att minnas tiden då man bara hade ett barn. Vad gjorde man? Eller framförallt vad gjorde man inte? Nu far man omkring som en idiot för att hinna med en massa. Allt måste ske innan halv två, när barnen ska hämtas i skolan och på dagis. Då kunde det ibland gå dagar utan att Gustaf och jag var utanför dörren. Vi bara gosade, ammade och gosade lite igen. Helt plötsligt var det mörkt ute och man kom på att man varken ätit, duschat eller ringt de där samtalen man skulle.
Nu ammar och gosar man mer när tillfälle ges. I bilen på Maxis parkering, på matthögen på IKEA, i provrummet på Hennes eller ståendes vid spisen samtidigt rörandes i köttfärssåsen. Man brukar ju säga att kvinnor har bättre simultanförmåga än män. Tror f-n det; annars skulle ju de stackars barnen svälta ihjäl.

Jönssonligan eller?

"Allt är klappat och klart. In i minsta detalj." Känns det igen? Stickan, eller Charles Ingvar Jönssons klassiska fras innan den perfekta kuppen.

Och erkänn; lite imponerad är man väl?

Ja, av den sk helikopterkuppen alltså.... Återigen står den svenska polisen med lång näsa och tittar på.... Bara det att ha alla polishelikoptrar på ett och samma ställe i Stockholms län säger väl en del om naiviteten. Kors! Hoppas de aldrig hittar rånarna! Grattis, säger jag bara!

Tre av mina fina killar....

Bloggande småbarnsmamma...

Åhh så unikt!
En småbarnsmamma som bloggar om vardagens bestyr och betänkligheter. Unikt och fräscht? Knappast!
Tanken med denna blogg är dock inte att jag ska bjuda på dråpliga magsjuke-historier eller relationsproblematik. Tanken är snarare; fan vet.....
Lite bilder kanske.....
Den som lever får se