onsdag 26 oktober 2011

Brusa lägre lilla å

Ibland känns det inte som att man lever sitt liv utan mer som att man färdas genom det.

Man sitter i en kanot, mitt i en rusande fors, utan vare sig paddel eller karta som talar om vart man är på väg.

Lite så känns det i mitt liv just nu. Min karta har dock en blå nål som visar vart vi är på väg och jag har faktiskt en paddel i knät. Men jag vet inte riktigt hur jag ska använda den.

Kan inte någon bara komma förbi med en attachéväska full med stålar och köpa vårt hus? Och stilla forsen en aning?

Just nu hör jag knappt vad jag tänker. Det brusar så. Och vi har inte ens börjat med försäljningen än.

lördag 22 oktober 2011

Vi har köpt hus!

Så då blev alltså det senaste beslutet också det slutgiltiga. Denna gång.

Vi har köpt ett nytt hus. Ett stort hus.

Nu återstår bara slutbesiktning av nyhuset samt försäljning av det egna klabbet. Det sistnämnda har jag ingen ångest för alls.

Inte alls. 

Media rapporterar ju dagligen om hur lätt det är att sälja hus i dagsläget. Not.

Tillträde till nya huset i april.  Så vi har ju i allafall lite tid på oss.

Gulp!

Fint. Eller hur?
Ångest? Javisst!
Jätteglad? JAVISST!

söndag 16 oktober 2011

Veckans beslut

Nu har vi bestämt oss. Igen.

Ja, vi bestämmer oss rätt så ofta jag och min man. Eller kanske mest jag, om sanningen ska fram.

Och besluten som fattas är alltid de slutgiltiga. För ett tag.

Så här får det bli!!!

Ja, jag pratar om vårt boende. Igen. Och igen.

Nu har vi bestämt oss för att sälja klabbet.

Utbyggnaden som skulle vara en smidig och relativt billig lösning visade sig vara dyr och j-vligt omständig.

Så: f-ck the ombyggnad.

Vi köper nytt istället. Japp, det är den nya given. Nytt, stort och färdigt. Inte en tapetremsa ska behöva bytas i vårt nya hem.

Så i väntan på en välbärgad spekulant på detta klabb, ska det piffas lite. F får måla huset och jag tar gäststugan.

Jag ska ju inte både behöva ta de tunga besluten och göra det mesta av jobbet.

Man måste ju dela på bördan liksom. Eller hur?

lördag 15 oktober 2011

Typiskt

Juholt har medvetet eller omedvetet tillförskaffat sig flera hundra tusen genom diverse bidrag som riksdagspolitiker.

Han sitter kvar.

Mona Sahlin köpte en Toblerone på ett kreditkort tänkt för resor i tjänsten.

Hon fick gå.

Egentligen skiter jag både i Juholt och Sahlin, men nog är det j-vligt typiskt.

Om jag var sosse skulle jag vara rätt så förbannad idag.

Och om jag var Mona Sahlin skulle jag vara beyond det. Mordisk snarare.

It´s a mans world.

fredag 14 oktober 2011

Koffeinist? Javisst

Ledig dag.

Vaknar vid halv tio, utvilad men med en tung pannlob. Huvudvärk.

Det var ju själva f-n.

Drar på mig mina mjukisar och hasar mig som en gengångare ner för trappan med fingret utsträckt mot kaffemaskinen redan innan jag nått köket.

På med den. Skynda skynda.

Det kan inte vara sant. Det onda ögat lyser, den röda knappen som markerar att bönorna är oåterkalleligt slut.

Jag höjer min skakiga arm mot skåpet där kaffet förvaras. Borde förvaras, skulle förvaras. Slut!

Golvet börjar gunga, jag faller handlöst ner. Jag minns inget mer, jag vaknar upp bältad på St Görans psykakut.

Eller nej. Inte riktigt så.

Men nu sitter jag här. Med en kopp te.

Ärligt talat vem dricker te? Kattälskare och hemslöjdsmänniskor?

Rediga fruntimmer dricker kaffe. Eller hur? ;)

Nu måste jag iväg för att handla.

Trevlig helg!

Aahhhhh!

tisdag 11 oktober 2011

"Ledig" dag

Efter att ha jobbat helgen kan det ju vara skönt med en ledig dag så här i hemmet alldeles själv.

Kan man ju tro.



Överfulla tvättkorgar, tomt kylskåp och en eftersatt trädgård är dock den kranka sanningen som gör att vilan är av mer akademisk art.

Och i morgon är man tillbaka på jobbet igen.

fredag 7 oktober 2011

Cocoon

Nu börjar det på allvar.

Huden förtjockas och man innesluts i sin puppa där höstkläderna är som en metafor över årstidens influens.

Vi stänger.

Träden försöker värma luften med sin eld, med regnet kyler ner de sprakande lågorna och kväver dem till marken.

Jag trivs rätt så bra här inne.

torsdag 6 oktober 2011

I ärlighetens namn

Så har det hänt igen.

Ett ögonblick av imaginärt lugn och en tystnad bärandes på ondska.

"-Undrar vad lille Axel gör där uppe? Har det inte varit rätt så tyst ett tag nu?"

Tyngdlösa, ångestfyllda steg uppför den evighetslånga trappan.

"-Var är han? Vad har han gjort?"

Och alla förväntade farhågor besannade. Multipelt.

Mitt på golvet i Gustafs rum sitter en förnöjd 2-åring mitt i ett inferno av resterna av det som en gång var ett stort och av storebrodern helt självständigt ihopsatt Star Wars Lego-skepp.

För en hundradels sekund ser jag lill-Flaxens liv passera revy och flyktplaner börjar genast ta form i mitt inre.

"- Vi sticker.... Vi drar till Arlanda. Fort.... Nä, faaan, Flaxe har inget pass."

"- Okej, vi kör på det här: När vi kom hem från affären så märkte vi att vi haft inbrott. Inget stulet, tack och lov... Se här Gustaf; ditt Wii är kvar. Men tyvärr ditt Star Wars-skepp slog de sönder. Grymt!"

Eller så ringer vi hem Pappan i panik som får lösa det hela.

Ja, så gör vi.

Och låtsas som ingenting har hänt. Det känns ärligast så.

Tomas Tranströmer

Storm

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

Nordlig storm.
Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar.
Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över träden.

(17 dikter, 1954)

söndag 2 oktober 2011

En ny idé

Nu vet jag!

Vi säljer huset och köper denna lägenhet i stället!

Taget!

iPhone 5

Min mobil, Aj foon 3, sjunger på sin sista signal.

Den är så gammal att man inte ens kan spela Wordfeud på den och det enkom är ju ett skäl att införskaffa en ny. Behovet av en ny telefon har varit trängande ända sedan i våras, men en 4:a har aldrig känts riktigt aktuell då ryktena redan i vintras börjat gå om en 5:a.

tisdag ljusnar det i horisonten. Då har min telefon lagt av för sista gången.

Eller kanske en sån här?

Promenadväder

Det är lite mer mulet idag. Grått.

Passar mig som handsken.

Igår sken solen från en helt molnfri himmel och termometern visade juli mer än oktober. Då finns det ju liksom inget annat att göra än att bege sig ut och gå. Vare sig man vill eller inte. Ut måste man.

La Grande Familia på promenix.

Efter ca tio minuters traskande frågade Mellan när vi var framme.

"- Alltså, Älskling, vi ska ingenstans.... Vi är bara ute för att gå!", svarade jag.
"- Å meh! Vaddå? Vart ska vi då?" svarade han blixtsnabbt, nu mer ropandes då han redan här hamnat ett tiotal meter bakom oss andra.
" - Jaaa....", ropade jag dröjandes tillbaka. "Hem, kan man väl säga!"

De tiotals metrarna ökade allt eftersom promenaden fortskred och det var nog lika bra så vi andra slapp höra de troligen inte helt änglalika orden som undslapp den lille sexåringens ihopknipna läppar.

Idag kör vi med "Fri aktivitet" på agendan, vilket i denna familj brukar vara synonymt med "Ingen aktivitet".

Som handsken, som sagt.

Idag stannar vi inne


lördag 1 oktober 2011

Byggstatus quo

Någon understimulerad själ därute kanske undrar hur projekt "Bygge" fortskrider?

Jo då, bygget är snart klart och på torsdag flyttar vi in i den nya delen. Stockholms symfoniorkester kommer hit för att spela och självaste prins Daniel kommer hit och klipper det blågula bandet som redan nu hänger i öppningen till det så fantastiskt smakfulla, stilrena men ändå så klassiskt vackra köket. Biljetterna börjar ta slut, men gå in på Ticnet och sök på "Åt helvete" så kanske det finns en ståplats kvar att få till den stora invigningsceremonin. Eller kanske en barbiljett. Där hittar ni mig....

Alltså. Nej.

Den enda byggare som lämnat en offert verkade tro att han satt i fyrans morgonsändning och skulle skrapa fram en säkrad ålderdom på Mauritius när han la fram sitt kostnadsförslag.

Om vi vill lägga lika mycket på en utbyggnad som man kan få ett mindre hus för i samma bostadsområde?

Svar: Nej.

Och de andra byggarna lyser med sin hantverkarmässiga frånvaro.

"Det är mycket nu!"





Orkar. Snart. Inte. Mer.

Blir det månne en flytt till nytt hus i alla fall?