Lack of enthusiasm

Jag är verkligen urusel på att skriva här nu för tiin. Kass.

Samma sak var det förra våren/sommaren. Fick liksom inte till det, bara.

Så i väntan på inspiration eller över huvudtaget något att skriva om:

Hare gött!

Kram
/
K

Logistik

Mina dagar som busschaffis är räknade.

Snart är stunden kommen då det är dags att kränga av mig min blå bussförarväst och hänga upp den käcka chaffismössan för gott. Sharanen skall säljas.

Tiden har utvisat att det är en underdrift att hävda att bussen är något för stor, även för vår familj, och oftast rattar jag omkring med sex tomma säten i min linjetrafik mellan Södersjukhuset och Nacka.

"- Nästa hållplats Södersjukhuset. Avstigning för samtliga passagerare!"

Och ut kliver: jag.

Grymt onödigt och miljömässigt pinsamt förkastligt.

Kanske dags att börja ta bussen? Ja, alltså den riktiga. Den röda.

Nu är det ju så att jag och kollektivtrafiken aldrig varit riktigt tjenis med varandra. Tanken på att behöva utsättas för andras andedräkt, iPodar och ryggsäckar klockan 06:00 på morgonen ter sig för mig föga lockande. Att sedan pressas av bussen ihopklämd mellan allsköns artfränder och bara hoppas på att de ska åt samma håll som en själv då kraften hos en kollektivhop är massiv. Kanske är det det man menar med kollektivtrafik. Alla hamnar i samma tunnelbaneuppgång. Vare sig man vill eller inte.

Nej, jag åker hellre skateboard i så fall.

Cykel då?

Ja, jag har ju bara 14 km dörr till dörr och så här sommartid vore det ju ett alternativ. Om nu inte det vore så att min cykel bara har en växel och en sadel som sluttar framåt på ett obekvämt enerverande vis.
"- Köpa ny cykel månne?" tänker ni då.
Men det fattar ni väl att jag inte kan? Då kan jag ju inte längre skylla på att cykeln har en växel och sluttande sadel. Tänk att man ska behöva förklara allt.....

Kanke moppe vore ett alternativ? En benvit Vespa där jag likt Audrey Hepburn svischar fram med hästsvans, fladdrande kjol och scarf runt halsen.

Fast det funkar nog inte...

Det finns ju inte ens en pakethållare där jag kan klämma fast barnen när jag hämtat dem.

Flakmoppe? Ja, där kanske vi har något. På med den klotrunda blåmetallic-hjälmen med liten käck plastskärm, släng upp LV-väskan och matlådan på flaket och kicka igång.

"-Mööööööööööööööööööh!!

Eller inte......

Kanske får det bli den miljöbils-Golfen som F har hittat?

Ja, det blir nog bäst så......

LSD för folket?

Människans eviga strävan efter något bättre är lite av mänsklighetens väsen. Tror jag. Att hela tiden bräcka sig själv och andra med en bättre lön, större boende och slitnare jeans.

Och visst finns det en och annan som hävdar att de ej bryr sig om ytliga ting, men se; de människorna bär också på en liknande längtan. En längtan mot det bättre, en strävan mot något annat. Nirvana kanske?

Den som slutar att sträva, slutar att leva. Nog är det så?

Kanske är det denna strävan som genom Darwins teorier skapat den överlägsna art som mänskligheten varit rätt länge nu. Men, undrar jag i mitt stilla sinne, finns det inte en liten bugg i systemet? Denna kapplöpning mellan såväl religioner, stater som individer har väl inte enkom fört oss framåt. Det bästa för människan är kanske inte det bästa för mänskligheten.

Religion till exempel. Vad är det egentligen?

En tanke om en överjordig överhet som skall ge oss det vi saknat här på jorden. Eller i vissa fall straffa oss för det vi gjort... Teorier skapade i armod och okunskap hos psykotiska ledartyper med löften om guld och oskulder. Eller vad vet jag? Vissa initierade hävdar att samtliga världsreligioner har ett konsensus i kärleken. En grundtanke om lika värde och okränkbarhet. En Uni-Gud som bara tolkats lite olika.

Det känns inte riktigt som att den numera avlidne (mördade?) Usama Bin Laden var helt inne på den tanken. Att döda för något som troligen inte finns. Kan man spärra in hela arméer på rättspsyk? Med särskild utskrivningsprövning.

Jag citerar Karl Marx:
"Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium."

Med Al Qaida i tankarna vill jag dock hävda att LSD mer känns som en bättre liknelse.

Jag är inte religiös. Skulle vilja det ibland. Har försökt någongång... Men det går inte.

Jag försöker i stället leva här och nu. Alltså försöker....

Just nu är jag redan i halvvägs inne på höstplaneringen. Men jag lever iallafall i livet. Inte efter.

Tänk vad snopen Bin Laden måste känna sig nu....