Men hjärtinfarkt då?

Att som snart fyrtio-åring prata om vuxenpoäng är inte bara patetiskt. Det är ju direkt löjeväckande.

Vuxenpoäng pratar man om när man är under tjugo och inget hellre vill vara än just vuxen. Att få gå på systemet och inhandla billigt tyskt Liebfraumilch och att få backa in på en parkeringsplats på stormarknaden utan att en sönderstressad och inrökt körskolelärare sitter bredvid och manar på ömsom lugnar ner.

Vuxen. Thats the shit...

Men trots att det måhända är en löjlig företeelse att tala om vuxenpoäng i min ålder så måste jag nog ändå bara förtälja att jag i dag tagit en Bulls eye i just detta spel.

För ni som anser att det är moget och vuxenpoängigt att inneha ett träningskort på ett oglammigt gym vill jag bara tala och att det är typ TW-poäng på att just säga upp detsamma.

Jag har nämligen, med nyharklad strupe, högt och med den djupaste stämma jag kunnat uppbringa, meddelat den lille pojkvaskern i receptionen på gymmet att jag minsann ville säga upp mitt medlemskap. Beredd på allsköns förmaningar om vikten av träning och god fysik stod jag liksom "en garde", beredd med ett tiotal förberedda argument som skulle golva den lille träningsklädde lintotten.

-"Jaha, ja, svarade den lille med målbrottet plågsamt närvarande i stämman. Det går väl bra. Det gör du hemifrån på våran hemsida! Hur enkelt som helst!"

Men.... Vad är nu detta?

-"Risken med hjärt- o kärlsjukdomar då? Diabetes? Ryggproblem?!"

Men nej.

Det var allt han sa. Mina argument fick sväljas ner tillsammans med den hälsodryck som jag i ren förvåning  chockinköpte.

Har nu via datorn sagt upp mitt medlemskap och undrar lite om de intjänade vuxenpoängen egentligen kan inkasseras.

Men ja, ångesten innan kan nog berättiga poängen.

Sitter nu och funderar på hur man samlar poäng på äldreboendet. För jag har en känsla av samlandet lär fortsätta livet ut....

Fatta vuxenpoäng att ta MC-kort?!