Frasse Soprano

Så som många säkert vet så har skaran med killar utökats i vår familj då en röd kisse vid namn Frasse har adopterats in i gemenskapen. Killarna består nu alltså av tre människohannar, en hanhund och en liten kattkille.

En alldeles mjuk, utomjordligt söt liten herre som fram tills för några dagar sedan skulle kunna beskrivas som oskulden själv, en "rör inte min kompis"-typ, pacifist och kärnkraftsmotståndare likaväl.

Vi kände alla att en varelse med de ögonen kan väl inte hysa några som helst egoistiska tillika mordiska tankar i det där lilla tuttifnutt-söta huvudet.

Men se, det var något vi förbisåg. Ett naturligt faktum som de kittlande morrhåren distraherade oss från att inse. 

Frasse är en katt.

En mördarmaskin programmerad att dräpa allt som är mindre än honom själv och detta enkom för det blotta nöjets skull.

Vår mys-Frasse. 

Tre små pippisar har redan fått offra sina liv i den utbildning där Frasse håller på att finslipa sina färdigheter till torped. 

Denna syn möttes jag av då jag tittade ut genom fönstret i eftermiddags.

Ni förstår förvandlingen....

Sommarlov

Så var sommaren här med lediga barn och fästingbeprydda husdjur.

Trots min numera gedigna medelålder, är det som att jag år efter år målar upp sommaren som ett Eldorado, ett himmelrike av sol, tålamod och luncher som lagar sig själva.
På vintern, när snön är som allra blötast, känns minnesbilderna från den gångna sommaren som små rosa moln av jordgubbsdoftande dagar i en solstol under gassande sol. Helt utan tillstymmelse till insekter eller bråkande barn.

Men nu är vi här igen.

Myggbetten konkurrerar ut musklerna på mina överarmar och ryggen rodnar av min nonchalans gentemot alla cancerlarm.

Barnen bråkar om vem som bråkade först och vem som bråkade mest. Och om vad som det egentligen bråkades om. Och varför....
Kläder byts åtta gånger om dagen och överallt ligger urhoppade kalsonger, vattenpistolsneddränkta t-shirts, en miljarrrrrd sandaler och pinnar från smygätna glassar.

Och all mat. Kan inte någon uppfinna något slags torrfoder för barn. Något som alla gillar. Ett foder, liknande de som finns för hundar och katter, som man kanske blöter upp med lite vatten och kan intas som såväl lunch och middag. I vår familj finns det ju i och för sig egentligen redan och det stavas makaroner. Gladast blir barnen om mackisarna serveras helt utan tillbehör såsom korv eller dylikt. Smidigt? Jajamensan. Näringsrikt? ........!

Dagens lunch på lokala pizzahaket

Men herre gud, vad jag gnäller....

*faceslap*

Jag misstänker att nog sommaren egentligen faktiskt är sådär härlig som vi under vinterhalvåret minns den.

Problemet är att vi (läs jag) har så svårt med det där att leva i nuet. Ja, ni vet det där snacket om mindfullness och carpe diem och allt annat klychigt som finns att läsa om och hänga på väggen. Men om man bortser från hur löjligt det faktiskt låter så stämmer det faktiskt en hel del. Ibland känns det som att vår nutid upptas av minnen och planer.

Hemligheten är att tagga ner, att inse att man klivit ur sin landstingspyjamas och att det faktiskt inte gör något att tvätten råkade bli dyngsur i den där regnskuren. Att låta barnen rumla om och äta vilken skit de än föredrar.

Boo-badet

”Människan offrar sin hälsa för att tjäna pengar.
Sen offrar han sina pengar för att få tillbaka hälsan.
Därefter oroar han sig för framtiden så att han inte kan njuta av nuet;
resultatet blir att han varken lever i nuet eller framtiden;
han lever som att han aldrig kommer dö;
sen dör han utan att verkligen ha levt. ”

- Dalai Lama

Dumb ways to die