I går när vi var i det stora köpcentrat bevittnade vi ett fall av grov barnmisshandel. Varje år kan denna form av övergrepp bevittnas på alla inomhusköpcentran landet runt.
Vi kan väl kalla det för "Värmeslags-tortyren".
Utomhus var det, för årstiden, mycket varmt. Över 12 grader. Bara det skulle ju kunna var ett uppslag för ett inlägg, men det får vänta till en annan gång.
Men vad ser vi?
Jo, massor med påpälsade stackars barn, evigt gnällande och skrikande. Det värsta exemplet var en liten kille på ca tre år. Han hade ReimaTec-overall, fleecemössa med knyt under hakan, vinterkängor och långa vantar med snölås. Inomhus! Detta som torde vara för varmt även utomhus.
Jag var såå nära att gå fram och "face-slapa" morsan men F fick tag i min tröjarm i sista stund.
Ungen gnällde och bara lade sig ner och vägrade gå, med den påföljden att Mamma Mengele skällde och drog i det stackars barnet.
Själv hade hon tagit av sig sin höstkappa och hängt den över barnvagnen.
Hur tänker man då? Eller tänker man i huvudtaget?
J-la människa!
söndag 22 november 2009
lördag 21 november 2009
Priceless
Som jag tidigare nämnt behöver Gustaf glasögon. Det par han har nu har dock visat sig vara för starka och därför skulle vi idag prova ut ett nytt par.
Pappa F hade förslag på några bågar.
Pappa F hade förslag på några bågar.
Dessa röstades dock unisont ner av både G och undertecknad.
Till slut (efter att F fick lämna butiken) hittades dock ett par som Gustaf tyckte var snygga och de fick det bli.
Fina va?
Trots 12 gradig värme införskaffades också en vinterjacka och vinterskor till G. Inalles, summa summarum: 5000 pix.
Hepp!
Och som vanligt: inget till mamsen. Det blev Priceless för mig.
fredag 20 november 2009
Egentid
Egentid.
Egen tid.
En gång i tiden, för länge sedan, innebar begreppet "Egentid" t ex en ansiktsbehandling, en shoppingrunda på stan eller kanske oplanerat kompishäng.
Nuförtiden, som idag, innebär begreppet en ostörd och barnfri runda på ICA Maxi.
- Att utan tjat och gnäll få "blippa" sig fram bland knäckebröd och kycklingfiléer.
- Att inte fastna vilt argumenterandes bland leksakshyllorna.
- Att inte amma i en provhytt på klädavdelningen.
- Att slippa muta sig igenom en shoppinglista.
Tack mamma/mormor, för dagens egentid.
Jag säger som Oscar Wilde:
"Te är alltid te, om än i sprucken kopp!"
eller i dagens uppdaterade version:
"Egentid är alltid egentid, om än på ICA Maxi!"
Egen tid.
En gång i tiden, för länge sedan, innebar begreppet "Egentid" t ex en ansiktsbehandling, en shoppingrunda på stan eller kanske oplanerat kompishäng.
Nuförtiden, som idag, innebär begreppet en ostörd och barnfri runda på ICA Maxi.
- Att utan tjat och gnäll få "blippa" sig fram bland knäckebröd och kycklingfiléer.
- Att inte fastna vilt argumenterandes bland leksakshyllorna.
- Att inte amma i en provhytt på klädavdelningen.
- Att slippa muta sig igenom en shoppinglista.
Tack mamma/mormor, för dagens egentid.
Jag säger som Oscar Wilde:
"Te är alltid te, om än i sprucken kopp!"
eller i dagens uppdaterade version:
"Egentid är alltid egentid, om än på ICA Maxi!"
torsdag 19 november 2009
Pianodamen
Jag var och vaccinerade i går igen och återigen var klientelet extremt varierat. Denna gång vaccinerade jag allt från en niomånaders bebis till en 90-årig tant. Den sistnämnda kommer jag aldrig att glömma.
Damen i fråga fick sin spruta utan knorr (?) och efteråt berättade jag som vanligt en del om eventuella biverkningar, däribland den vanligaste: ont i armen. Den åldrade kvinnan tittade då förstummat på mig och sade:
"- Men kommer jag att kunna spela piano då?"
"- Absolut!", svarar jag raskt.
Varpå damen blixtsnabbt replikerar:
"-Nej, men vad roligt! Det har jag alltid velat kunna!"
Underbar kvinna!
Damen i fråga fick sin spruta utan knorr (?) och efteråt berättade jag som vanligt en del om eventuella biverkningar, däribland den vanligaste: ont i armen. Den åldrade kvinnan tittade då förstummat på mig och sade:
"- Men kommer jag att kunna spela piano då?"
"- Absolut!", svarar jag raskt.
Varpå damen blixtsnabbt replikerar:
"-Nej, men vad roligt! Det har jag alltid velat kunna!"
Underbar kvinna!
onsdag 18 november 2009
Ny OS-gren?
Om "Trängsel-sovning" vore en idrottsgren i kunde vi i vår familj tävla på elitnivå vid det här laget.
Inatt har vi sovit två vuxna, tre barn och en hund i en 180-säng. Troligen snudd på världsrekord, eller åtminstone ett nytt svenskt.
Dessvärre måste nog nattens resultat diskvalificeras då jag tog en ca 2 timmar lång time out i Albins säng vid tre-tiden. Matchen fick dock snart tas upp igen då Axel ville ammas vid fem-snåret.
Tråkigt nog ådrog jag mig en för grenen inte helt främmande idrottsskada under nattens time out. Lego-trampet. Den som aldrig trampat med full kraft, barfota, på en legobit har aldrig fått känna på riktig smärta.
Det är nog bara vi idrottsmän och kvinnor, aktiva i den eviga "Barnfamiljsolympiaden", som drabbas av denna typ av skador.
Inatt har vi sovit två vuxna, tre barn och en hund i en 180-säng. Troligen snudd på världsrekord, eller åtminstone ett nytt svenskt.
Dessvärre måste nog nattens resultat diskvalificeras då jag tog en ca 2 timmar lång time out i Albins säng vid tre-tiden. Matchen fick dock snart tas upp igen då Axel ville ammas vid fem-snåret.
Tråkigt nog ådrog jag mig en för grenen inte helt främmande idrottsskada under nattens time out. Lego-trampet. Den som aldrig trampat med full kraft, barfota, på en legobit har aldrig fått känna på riktig smärta.
Det är nog bara vi idrottsmän och kvinnor, aktiva i den eviga "Barnfamiljsolympiaden", som drabbas av denna typ av skador.
tisdag 17 november 2009
Det lackar mot jul....
Tänk, snart är det jul... Redan.
Det har troligen med åldern att göra, men nog känns det som att julen kommer allt oftare nuförtiden.
Som barn, när julen fortfarande var episk och rar, kändes tomteväntan som oändlig och känslan när han väl kom som ett klimax utan motstycke. Julpysslandet och lussesångsövandet körde i gång i mitten på november och därmed kändes högtiden inte bara som ett par tre dagar utan som en hel episod i den mörka årstiden. Man levde med julen, i julen och nästan för julen.
Som vuxen, försvinner den magiska julkänslan per automatik då man varken pysslar eller tränar inför lussetåg på jobbet. Högtiden förvandlas snarare till en orgie i onödiga prylar som inköps som julklappar och mat i ett bisarrt överflöd. Trots att julskyltningen startar i november (eller ändå tidigare) inhandlas det mesta inför julen med andan i halsen (i butiker med en miljon andra lika stressade julfirare) enbart några dagar innan dagen J.
Det är därför, med stor glädje, jag nu kan konstatera att att den magiska julkänslan faktiskt har börjat återvända sedan jag fick egna barn. På skola och dagis har flörtkulorna och piprensarna redan plockats fram och det "Tipp-tappas" och "Lusselellas" så det står härliga till.
Så nu har jag bestämt mig!
I år ska julen bli magisk. Det ska bakas peppisar, pyntas och mysas. Julklapparna ska vara färdiginköpta innan lucia och julmaten ska planeras och lagas i god tid.
Högtiden skall dras uuuuuuuuuuut och inte bara vara mellan 15 och 23 på julafton.
I år ska julen bli lång. Nästan episk.
Det har troligen med åldern att göra, men nog känns det som att julen kommer allt oftare nuförtiden.
Som barn, när julen fortfarande var episk och rar, kändes tomteväntan som oändlig och känslan när han väl kom som ett klimax utan motstycke. Julpysslandet och lussesångsövandet körde i gång i mitten på november och därmed kändes högtiden inte bara som ett par tre dagar utan som en hel episod i den mörka årstiden. Man levde med julen, i julen och nästan för julen.
Som vuxen, försvinner den magiska julkänslan per automatik då man varken pysslar eller tränar inför lussetåg på jobbet. Högtiden förvandlas snarare till en orgie i onödiga prylar som inköps som julklappar och mat i ett bisarrt överflöd. Trots att julskyltningen startar i november (eller ändå tidigare) inhandlas det mesta inför julen med andan i halsen (i butiker med en miljon andra lika stressade julfirare) enbart några dagar innan dagen J.
Det är därför, med stor glädje, jag nu kan konstatera att att den magiska julkänslan faktiskt har börjat återvända sedan jag fick egna barn. På skola och dagis har flörtkulorna och piprensarna redan plockats fram och det "Tipp-tappas" och "Lusselellas" så det står härliga till.
Så nu har jag bestämt mig!
I år ska julen bli magisk. Det ska bakas peppisar, pyntas och mysas. Julklapparna ska vara färdiginköpta innan lucia och julmaten ska planeras och lagas i god tid.
Högtiden skall dras uuuuuuuuuuut och inte bara vara mellan 15 och 23 på julafton.
I år ska julen bli lång. Nästan episk.
måndag 16 november 2009
Neeeehhhh!
Axels hittills första och enda ord är:
"-Neeeeeeeeeeeh!"
Och det säger han hela tiden för närvarande. Ibland låter det mer:
"-Uuäääääääh!"
Men innebörden är den samma:
"-Jag är så jävla missnöjd med dej nu, mamma!"
Ingenting jag gör kan avbryta hans enformiga känsloyttringar.
Mat? Nähä...
Tutte? Nähä... Aaaaaj!
Sova? Nähä (här följer ett crescendo av jämmerlåten)
Gåstolen? Nähä (här tillkommer dessutom en ljudmatta av en metallisk "pling-plong-melodi" på 200 decibel).
Jag antar en orsak till vad hans ständiga missnöje ligger i den tandexplosion som håller på att äga rum i hans bräkande lilla bebismun. SEX tänder håller samtidigt på att tränga igenom det spända och skära lilla tandköttet.
Jag minns när jag fick mina visdomständer....
Hade jag bara kunnat med att skrika:
"-Neeeeeeeeh!" eller "uuääääääh",
hade jag säkerligen gjort det!
Hela tiden!
"-Neeeeeeeeeeeh!"
Och det säger han hela tiden för närvarande. Ibland låter det mer:
"-Uuäääääääh!"
Men innebörden är den samma:
"-Jag är så jävla missnöjd med dej nu, mamma!"
Ingenting jag gör kan avbryta hans enformiga känsloyttringar.
Mat? Nähä...
Tutte? Nähä... Aaaaaj!
Sova? Nähä (här följer ett crescendo av jämmerlåten)
Gåstolen? Nähä (här tillkommer dessutom en ljudmatta av en metallisk "pling-plong-melodi" på 200 decibel).
Jag antar en orsak till vad hans ständiga missnöje ligger i den tandexplosion som håller på att äga rum i hans bräkande lilla bebismun. SEX tänder håller samtidigt på att tränga igenom det spända och skära lilla tandköttet.
Jag minns när jag fick mina visdomständer....
Hade jag bara kunnat med att skrika:
"-Neeeeeeeeh!" eller "uuääääääh",
hade jag säkerligen gjort det!
Hela tiden!
Är det möjligt?
Salem el Fakir i "Melodifestivalen".
Marcus Birro i "Let´s dance".
Helt allvarligt?
Det är den 16:e november, inte 1:a april.
Salem kan nog tillföra en hel del klass i den annars rätt så likriktade Melodifestivalen, men Birro i "Let´s Dance"?
Det blir till att börja titta på TV igen, det hör jag det!
Marcus Birro i "Let´s dance".
Helt allvarligt?
Det är den 16:e november, inte 1:a april.
Salem kan nog tillföra en hel del klass i den annars rätt så likriktade Melodifestivalen, men Birro i "Let´s Dance"?
Det blir till att börja titta på TV igen, det hör jag det!
söndag 15 november 2009
lördag 14 november 2009
Jag = hästtjej
Jag är i Ulricehamn och andas lantluft några dagar. Så skönt, så friskt och så välbehövligt.
Idag har jag varit och ridit hemma på min kusins gård och som alltid när jag sitter på hästryggen tänker jag:
"-Det här, det är mitt rätta element!"
Att vara iskall om näsan och tårna och samtidigt känna hur svetten blöter ner kragen på fleecetröjan, det är min melodi.
Att galoppera så fort att ögonen tåras och munnen blir torr, då trivs jag som bäst.
Hela upplevelsen med häst. I like.
Skitiga naglar.
Fräsa snor rätt ut i luften.
Att borra ansiktet i en vinterpälsad hästhals.
Lukten av stall, en doft av trygghet.
Blåtrampade tånaglar.
I like.
Idag har jag varit och ridit hemma på min kusins gård och som alltid när jag sitter på hästryggen tänker jag:
"-Det här, det är mitt rätta element!"
Att vara iskall om näsan och tårna och samtidigt känna hur svetten blöter ner kragen på fleecetröjan, det är min melodi.
Att galoppera så fort att ögonen tåras och munnen blir torr, då trivs jag som bäst.
Hela upplevelsen med häst. I like.
Skitiga naglar.
Fräsa snor rätt ut i luften.
Att borra ansiktet i en vinterpälsad hästhals.
Lukten av stall, en doft av trygghet.
Blåtrampade tånaglar.
I like.
torsdag 12 november 2009
Anmäld frånvaro
Är bortrest några dagar och kommer därför inte skriva något förrän tidigast söndag.
Hoppas ni får en trevlig helg!
Hoppas ni får en trevlig helg!
onsdag 11 november 2009
Kommunalrådet Åke Blomqvist
Varje dag läser man nyheter om utsatta barn och vuxna som fastnat i situationer de inte kan förmå sig att ta sig ur på egen hand. Man borde bli förhärdad, liksom blasé, av att läsa detta. Men trots allt häpnar man ibland fortfarande av hur vissa människor med någon slags självklarhet, tycker sig ha all rätt att kränka en annan.
Jag läser idag om kommunalrådet i Huddinge som köpt sex av en 17-åring. 67 år gammal har han betalat 1500 kr för att ha sex med en tjej som skulle kunna vara hans barnbarn. I min värld är det så lågt, så äckligt och helt oförsvarbart.
Visst, hon säljer sin kropp "frivilligt", säger en del. Men ärligt talat; en trygg och stolt 17-åring har INTE sex med en ful j-a gubbe. Även om du lägger på 3 eller 4 nollor på priset.
Fy fan för alla jävla gubbjävlar där ute. Häng ut dem med namn hela bunten. Offentlig förnedring, that´s the shit!
Jag läser idag om kommunalrådet i Huddinge som köpt sex av en 17-åring. 67 år gammal har han betalat 1500 kr för att ha sex med en tjej som skulle kunna vara hans barnbarn. I min värld är det så lågt, så äckligt och helt oförsvarbart.
Visst, hon säljer sin kropp "frivilligt", säger en del. Men ärligt talat; en trygg och stolt 17-åring har INTE sex med en ful j-a gubbe. Även om du lägger på 3 eller 4 nollor på priset.
Fy fan för alla jävla gubbjävlar där ute. Häng ut dem med namn hela bunten. Offentlig förnedring, that´s the shit!
tisdag 10 november 2009
TV-nostalgi
Jag tittar nästan aldrig på teve nuförtiden. Det händer att man fastnar framför en film emellanåt men inga teveserier. Jag missar alltid något avsnitt och sedan är det kört.
Jag såg faktiskt hela första säsongen av Lost men sen var det jag som var helt lost. Intrigen skruvades så många varv att jag bara inte orkade med isbjörnsön längre.
Annat var det förr. Säg ordet "Dallas" och alla under 20-någonting tänker:
"-En stad i Texas!",
medan vi andra, lite mer till åren komna, tänker:
"-JR, Bobby, supar-Sue Ellen och den där jävla rediga bastarden Ray!"
Dallas var en serie som ALLA följde. Verkligen ALLA. Själv var jag i 10-11-årsåldern när den kom och fattade säkert inte hälften av alla menande blickar och dramatiska poser, men tittade, det gjorde jag.
Det senaste avsnittet var det stora samtalsämnet på allas läppar och tänk när JR blev skjuten! Då stannade Sverige. Alla kan än idag säga exakt var de var när de fick beskedet om att JR var skjuten.
Eller vänta; var det Palme, kanske?!
Tro nu inte att jag menar att Teve-världen var bättre förr. O nej. Vem minns inte när man var hemma från skolan med rinnande snok samt feberyra och det enda som erbjöds var en zummande testbild eller "Språka" på serbokroatiska. Gick det en gammal svensk film med Hjördis Pettersson hade man vunnit Jackpot. En lyckträff utan like. Fantastiskt.
Jag minns att mamma ibland brukade hyra en Moviebox till mig när jag var hemma och sjuk. Det var verkligen så high tech. Med boxen följde EN film och om man gick upp riktigt tidigt på morgonen kunde man hinna se den säkert 5-6 gånger om man verkligen låg i. Det var den nya tiden det. Tänk att kunna se en film om och om igen. Så coolt.
Efter något år inköptes dock en egen video till familjen. Ni minns en sån där bjässe som mer såg ut som en skattkista eller bakluckan på Opel Ascona än en filmmaskin för hemmabruk.
Nej ni!
Allt var verkligen inte bättre förr.
>
Jag såg faktiskt hela första säsongen av Lost men sen var det jag som var helt lost. Intrigen skruvades så många varv att jag bara inte orkade med isbjörnsön längre.
Annat var det förr. Säg ordet "Dallas" och alla under 20-någonting tänker:
"-En stad i Texas!",
medan vi andra, lite mer till åren komna, tänker:
"-JR, Bobby, supar-Sue Ellen och den där jävla rediga bastarden Ray!"
Dallas var en serie som ALLA följde. Verkligen ALLA. Själv var jag i 10-11-årsåldern när den kom och fattade säkert inte hälften av alla menande blickar och dramatiska poser, men tittade, det gjorde jag.
Det senaste avsnittet var det stora samtalsämnet på allas läppar och tänk när JR blev skjuten! Då stannade Sverige. Alla kan än idag säga exakt var de var när de fick beskedet om att JR var skjuten.
Eller vänta; var det Palme, kanske?!
Tro nu inte att jag menar att Teve-världen var bättre förr. O nej. Vem minns inte när man var hemma från skolan med rinnande snok samt feberyra och det enda som erbjöds var en zummande testbild eller "Språka" på serbokroatiska. Gick det en gammal svensk film med Hjördis Pettersson hade man vunnit Jackpot. En lyckträff utan like. Fantastiskt.
Jag minns att mamma ibland brukade hyra en Moviebox till mig när jag var hemma och sjuk. Det var verkligen så high tech. Med boxen följde EN film och om man gick upp riktigt tidigt på morgonen kunde man hinna se den säkert 5-6 gånger om man verkligen låg i. Det var den nya tiden det. Tänk att kunna se en film om och om igen. Så coolt.
Efter något år inköptes dock en egen video till familjen. Ni minns en sån där bjässe som mer såg ut som en skattkista eller bakluckan på Opel Ascona än en filmmaskin för hemmabruk.
Nej ni!
Allt var verkligen inte bättre förr.
>
måndag 9 november 2009
På låtsas liksom
Att bedöma andra människor som man endast läst om eller sett på teve är förmodligen inte bara orättvist utan också troligen direkt felaktigt.
Men men....
Läser Sofi Fahrmans blogg på Aftonbladet och häpnar ändå över HUR intresserad en människa kan vara av mode och yta. Hur j-a kul kan det vara liksom? Det handlar om outfits, hudkrämer och glassiga modemagasin och mer i den stilen.
Tänker också på Rachel Zoe, stjärnstylisten som är mest känd för att ha grundat begreppet "size zero" (en helt annan historia). Hon är ju också en som liksom lever i den "världen". Den världen där ALLT handlar om yta och den senaste designen. Den världen där extas uppnås genom en ny handväska eller ännu hellre, ett par skor.
Jag tänker på filmen "Djävulen bär Prada".
Ja, jag vet, det är bara en film, men den handlar just om det som jag tycker är så skruvat.
En låtsasvärld liksom. En uppdiktad verklighet där det finns människor som har som yrke att bara tycka till. Inte designa själva, nej nej, utan bara tycka till om andra.
Det handlar ju om kläder och förblir ändå bara just det; kläder.
Jag hittar något jag vill ha; fine, jag köper det! That´s it! Men att leva i den världen.... Sååååå tomt!
Jag säger som salig Coco Chanel:
”Mode förgår men stil består”
Men men....
Läser Sofi Fahrmans blogg på Aftonbladet och häpnar ändå över HUR intresserad en människa kan vara av mode och yta. Hur j-a kul kan det vara liksom? Det handlar om outfits, hudkrämer och glassiga modemagasin och mer i den stilen.
Tänker också på Rachel Zoe, stjärnstylisten som är mest känd för att ha grundat begreppet "size zero" (en helt annan historia). Hon är ju också en som liksom lever i den "världen". Den världen där ALLT handlar om yta och den senaste designen. Den världen där extas uppnås genom en ny handväska eller ännu hellre, ett par skor.
Jag tänker på filmen "Djävulen bär Prada".
Ja, jag vet, det är bara en film, men den handlar just om det som jag tycker är så skruvat.
En låtsasvärld liksom. En uppdiktad verklighet där det finns människor som har som yrke att bara tycka till. Inte designa själva, nej nej, utan bara tycka till om andra.
Det handlar ju om kläder och förblir ändå bara just det; kläder.
Jag hittar något jag vill ha; fine, jag köper det! That´s it! Men att leva i den världen.... Sååååå tomt!
Jag säger som salig Coco Chanel:
”Mode förgår men stil består”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)