Ett Sverige i tiden?

Det blåser rojalistiska vindar över vårt rike. På TV visas gamla bröllop och souvenirtillverkarna slår alla sina tidigare rekord i smaklöshet med råge. I år är det prinsessa man ska vara. "Vanlig människa" är såååå 2009, liksom.

Ända in till till dagis når de monarkiska vindpustarna. Där arrangeras idag "Prins- och prinsessdagen" där meningen är att barnen ska komma utklädda till, ja just det, prinsar eller prinsessor.

Albin deklarerade dock på ett tidigt stadium att han inte hade något som helst avsikt att klä ut sig till prins.

"-Värklinn INTE!"

Lite fåfäng som jag är drog jag genast slutsatsen att min unisexuppfostran redan burit frukt och jag skulle bli tvungen att införskaffa en rosa tyllklänning till min feministiske son.

Men nej. Det var inte alls så han menade.

"- Jag ska va KUNG, förstås! Jag är ju bara bäst liksom!"

Jaha ja. Vad ska man säga?

Only the sky is the limit? Fråga Daniel....

Rut och jag

Jag tror, på fullaste allvar, att vi har de skitigaste fönstren i länet. Kanske landet. Det ligger som en mjölkvit hinna med långa intorkade rännilar över rutorna och när solen gör sina tappra försök att pressa sig in accentueras skiten ytterligare. Inte så vackert.

Och snart börjar jag jobba.

En del skulle säkert hitta motivation i det faktum föräldraledigheten snart är slut och tiden är slagen för att fixa det där lilla piffet hemmavid. Bona köksgolvet? Torka uppe på köksskåpen? Rensa ur frysen?

Och så finns det de som ser jobbstarten som ett sätt att slippa vara hemma och se eländet.

Gissa vilken kategori jag tillhör?

Jag har också läst om någon omdebatterad Rut i tidningarna. Henne gillar jag skarpt. Någon som har numret?

Lite vårfix

Efter 38 år slås jag fortfarande av hur fantastiskt det känns när vårsolen värmer. Det är som att solens strålar pirrar igång ett nytt liv i mig varje år.

Det starka ljuset väcker mig på ett brutalt men ändå lustfyllt sätt och kroppen mjuknar. Det känns som att tjälen i lederna lossnar och de hinder som tidigare kändes oöverstigliga blir till små gupp i den dammiga asfalten.

Det känns som allra mest på morgonen. De morgnar som tidigare utspelade sig i mitt i natten upplevs nu i dagsljus och dagen är inte längre passerad när klockan slår 16.

Så skönt!
Så välkommet!

Ny årstid, ny bloggbakgrund. Lite brungrönt så här på vårvintern. Det får räcka så länge. Snart kommer blommorna!

En fantastisk produkt

"Det här är det roligaste barn vet!"

Om jag bara känt till produkten förra veckan....

Internationella kvinnodagen

Min lön fastställdes till stor del samma sekund som x-spermien vann upploppet i den race som skulle bli mitt liv. Hade den på mållinjen besegrade y-diton vunnit hade jag troligen inte ens valt den yrkesbana jag gjort. Bilmekaniker kanske? Sopåkare?

Jag har över 4,5 års universitetsstudier bakom mig och på CSN-kontot. Mitt arbete innebär ett ansvar över liv och framtid för många människor varje dag och de dagar jag kan sitta ner och ta lunchrast är lätträknade. Väldigt lätträknade. När jag fick mitt första jobb som barnmorska fick jag gå ner 4000 i lön från min sjuksköterskelön. Visa mig logiken i det, ni som kan?

Jag blir inte längre upprörd, snarare uppgiven.

Upprörd blir jag däremot av detta:

- På nyheterna i dag sa de att lärarlönen har halverats på 50 år och att detta troligen beror på att det idag är fler kvinnor som är lärare.
- Världen över dör varje dag över 1500 kvinnor genom att föda barn. Det är fler än vad som dör i Aids, malaria och tuberkulos TILLSAMMANS.
- I Afghanistan bränns flickskolor ner och kvinnor får inte vistas utomhus utan manligt följe.
- En berusad våldtagen kvinna i Sverige får skylla sig själv.

Det finns så mycket i världen som gör mig så j-vla upprörd och väldigt mycket handlar om orättvisor mellan könen. I stora delar av världen råder rena Apartheid-samhällen där kvinnor inte får delta i samhället. I Saudiarabien får kvinnor inte köra bil eller gå på fotboll och i vissa delar av Afghanistan får en kvinna inte läkarundersökas utan Burka. Ja, om hon i huvudtaget får uppsöka en läkare. Att införa sanktioner mot ett land som Saudi är dock otänkbart. Var skulle vi då få olja ifrån?

Oj, nu kokar blodet i mina ådror... Andas lugnt!

Kanske finns det en gud där uppe som bestämt att jag endast skulle få söner? Hon kanske visste att jag skulle få en stroke av all ilska som skulle drabba mig när jag bevittnat alla orättvisor som mina döttrar skulle drabbas av.

Jag är kvinna. Tänk om jag vore svart, lesbisk och rullstolsburen dessutom. Fatta vad jag skulle vara förbannad då?

Imorgon är sportlovet historia

Hur arg kan man bli på sina ungar?

Som plockar fram varenda leksak, petar lite på dem för att sedan gå vidare in i nästa projekt.

Som beställer spaghetti till lunch och sedan vägrar äta för att det absolut var makaroner som beställdes.

Som hellre vill vara inne och spela TV-spel fast solen skiner och pulkan gråter av saknaden efter barnbakar.

Som skriker och gapar trots förmaningar om att den lille sover innanför den papperstunna väggen.

Som tycker att ett bad skall tas i hela badrummet och inte bara i karet.

Som som som.....

Ett *andas in*, två *andas ut*, tre *andas in*, fyra *andas ut*.......

Nu är våren välkommen

Har ni tänkt på att vintern är som vackrast när man vet att den snart är över?

När snön ligger som en andra hud över marken, som ett lager som alldeles strax skall ömsas.
Minusgrader i luften men det drippas ändå lite försynt av solens obarmhärtiga strålar. Dagsmeja. Vinterns vackraste ord.
Här och var syns torr asfalt med lager av grus. Ytor som skall utökas tills snön ligger som öar på den blottade jorden. Marken kommer snart att kippa efter luft efter att ha hållit andan i flera månader och med andetagen sprida dofter av lera och jord.

Sportlovet är över. Nu kan våren få komma. Varsågod!

God morgon världen!

Axel och tycker likadant om många saker. Vi älskar glass, gos och musik bland annat.

I en fråga går dock våra åsikter isär. Ja, jag skulle till och med vilja hävda att vi bär på helt olika synsätt i frågan. Vi står ganska långt från en förlikning och alla medlarförsök har hittills varit helt fruktlösa.

Frågan det gäller är om när natten slutar och dagen tar vid. När tiden är inne för att öppna sina små ögon och börja gapa efter käk. Personligen går min gapgräns vid niosnåret men Axels betydligt tidigare än så. Vid femtiden hör man hur det börjar grymta från rummet bredvid och vid halvsex är det oåterkalleligt;

"- Natten är slut, god morgon världen!" ropas med krävande stämma ut mellan spjälorna. Ja, på bebisspråk alltså.

Då har man inte många sekunder på sig innan språket ändrar karaktär hos den lille.

"- Men för h-lvete. Hur j-vla länge ska jag behöva stå här i mörkret och gapa?" Ja, fortfarande på bebisspråk förstås, tack och lov.

När tiden är inne för Axel att uttala de orden på riktigt kommer han troligen inte att använda dem i det sammanhanget. Någonting säger mig nämnligen att han om sisådär 12-13 år kommer att genomgå ett paradigmskifte i dygnsrytmsfrågan.

*gnider mina händer i hämndlystna tankar*

Dagens lunch

Livet är orättvist

Med jämna mellanrum, och ibland helt utan mellanrum, blossar debatten om hur en fotomodell bör se ut upp i svenska och utländska medier. Ofta efterlyses modeller som ser ut som kvinnor gör mest och annonser med amasonmodeller målas upp som direkt skadliga för tonårstjejer med skeva självbilder. Läser Malin Wollins krönika i ämnet och kan bara hålla med.

Alltså, missförstå mig inte. Det finns bilder på modeller som är så magra att man häpnar. Modeller där revbenen putar mer än tuttarna och vars kläder strimlas sönder av de vassa utskjutande skelettdelarna helt utan tillstymmelse till underhudsfett.

Men det är ändå ytterligheter.

En fotomodell ska vara vacker. Vackrare än du och jag. Vackrare än henne själv till och med. Med tonvis av make up och fotoretushering skapas skönheter sällan, eller aldrig skådade i verkliga livet.

Och så ska det vara.

Om man applicerar tänket att "modeller ska se ut som vem som helst" på låt oss säga idrottsmän, förtydligas det orimliga i resonemanget.

Ett inomhus-VM i friidrott där ingen får kunna hoppa högre än 1,20 cm i höjdhopp, för att det kan göra "vanliga" människor ledsna därhemma.
Ett fotbolls-VM med ett gäng korpspelare.
Ett vinter-OS med damhockey (?).

Vissa människor är vackrare än andra, vissa springer fortare och vissa sjunger bättre än andra. Så är det bara.

Liver ÄR orättvist. Så är det bara.

Lite vårfint

Sådär ja. En ny väska är inköpt för att till vardags ersätta idiotväskan.

En tusing gick den på och det är ju lite mer än vad en plastkasse kostar, jag vet. Men den har lite fler fack, och det behövs faktiskt.....

Visst är den snygg?

This Is My Life

Inte bara "Melodifestivalbra" utan faktiskt riktigt bra!!

Snygge Ludde

Idag har Ludde varit hos frissan igen.

Ett besök helt utan bitna frisörhänder och avklippta hundöron måste väl ändå ses som en lyckad styling-session.

Och fin blev han!

Före

Efter

Eller hur?

En skelögd bil

Idag har jag varit och besiktigat bilen. Fasa.

Att åka och besiktiga bilen känns som att köra raka vägen till sin egen avrättning. Eller åtminstone till den rättegång som i bästa fall förekommer en avrättning.

Kanske borde jag ha tagit med mig en försvarsadvokat. Leif Silbersky? Asch, han var säkert upptagen med något trivialt mordfall.

Jag fick helt enkelt stå där, på de anklagades bänk, och sköta mitt eget försvar. När bilen sköts upp mot himmelska höjder och blev kittlad i armhålorna av den blåklädde besiktningsmannen var det följdaktligen jag själv som fick utbrista:

"-Objection, your honor! Åklagaren trakasserar vittnet!!!"

Dessvärre är ju åklagare och domare samma person i dessa rättsfall, så mina protester avslogs utan någon som helst notis.

Domslutet som följde var dock inte så bloddrypande som jag i mina ekonomiska mardrömmar befarat. En ombesiktning krävs dock då halvljusen tydligen är "felinställda".

Jaha ja. En skelögd bil. Men det kunde ha varit värre. Mycket värre.

Äähumm-lov

Sitter inne i tryggt förvar och blickar med fasa ut över stora fallande snöflingor. Likt dyngsura disktrasor rasar de ner genom luften och fyller på det redan hårt packade snötäcket.

Nu är det mars. En mittimellan månad. Alldeles för tidigt för att kalla det vår, men ändå inte. Inom mig spirar en antydan till vår. En känsla liksom. Men bara så.

Vecka 9 betyder sportlov i Stockholmstrakten. I karavan färdas länets familjer i kombibilar med skidboxar på taken upp mot norrländska nejder och det ska bråkas, kräkas, sovas och tjatas från tusentals baksäten innan slutdestinationerna är nådda.

När vi åkte upp till Sälen för några veckor sedan var den första kräkan levererad redan i Rinkeby och frågorna om "vi inte var framme snart" började hagla innan vi passerat Forum Nacka.

Vi blir kvar i stan detta sportlov. Något museum lär det väl bli, kanske simhallen och en hel del tv-spelande skulle jag tro.
Detta sportlov, Gustafs första, lägger vi betoningen på "lov" och liksom harklar oss igenom ordet "sport".

"- Äähuum-lov"

Ja, så får det bli.