En tankeställare

Min väska försvann idag. Snodd. Mitt på blanka dagen.

Panik.

Efter en mycket trevlig lunch med mycket gamla vänner gjorde jag den fasansfulla upptäckten. Min väska, BORTA!

Allt bakgrundsljud försvann och synfältet krympte ihop till en tunnel utan ljus. För några sekunder stod jag bara där som en raderad hårddisk med släckt skärm och gapade.

En av vännerna intygade att hon sett mig ta väskan med från bordet där vi suttit så förmodligen var det när jag kramade om en annan vän som den icke levnadsberättigade väsktjuvsjäveln var framme och passade på.

Panik.

Titta hit, titta dit

Vad faan gör jag?

Upp med mobilen som tack och lov låg i fickan. Sök på kontakter..... Spärra korten, fort!!!!

Faaan, hade jag inte lagt in dom numren?

Språngmarch genom Forum mot SEB för spärrning av kort nr 1.

Empatisk tjej i kassan på SEB:

"- Jag behöver ditt leg för att kunna spärra kortet!"

"- Jaha ja. Men hade jag haft det kvar hade jag ju knappast stått här för att försöka spärra visakortet. Leget låg ju också i väskjäveln..."

"- Mmmm (lägger huvudet på sned, rynkar de välplockade ögonbrynen och ler). Jag förstååååår."

Mobilen ringer. Jag känner inte igen numret. Jag svarar:

"- Karin?!!!!!"

" - Hej. Saknar du möjligen en väska? hörs en ljuv stämma.

"- OM JAG GÖÖÖÖÖÖR!!!!! "

Tjejen hade hittat den slängd i ett hörn och vid en genomgång fann jag att otroligt nog ingenting saknades. Ja, kontanter förstås, men det gjorde det innan också så det blev inget byte alls för Ville Vessla och hans kumpaner. Korten var kvar och framförallt själva väskan.

Sitter nu och funderar över hur en normalt funtad människa kan gå omkring med handväska som kostar över 10000 spänn slängd över axeln. Eller det gör nog inte normalt funtade människor. Det är bara vi med kålrötter balanserandes mellan våra axlar som ger oss på sådana saker.

Nej, nu får det faaan vara slut med det.

Hej då, Louis Vuitton!Välkommen, mitt nya liv!!!