Med en droppe på näsan

Ja, hej igen då.

Jag tänkte bara tala om att jag lever. Även om det är med nöd och näppe.

Jag fryser på insidan och utsidan ömmar som ett öppet sår som varar ut sin svett.
Halsen skaver och river och jag undrar vem som omärkbart dragit en flaskborste av stål upp och ner i min strupe.
Hjärnan känns som en dyngblöt tvättsvamp som sakta pressas ihop av en huvudvärkens hand och vätskan söker sig ut genom näsan som smältvattnet från en glaciär.

Det var inte så här jag hade planerat min försommarledighet tillsammans med barnen.

Inte alls.