Jag är verkligen urusel på att skriva här nu för tiin. Kass.
Samma sak var det förra våren/sommaren. Fick liksom inte till det, bara.
Så i väntan på inspiration eller över huvudtaget något att skriva om:
Hare gött!
Kram
/
K
torsdag 26 maj 2011
söndag 15 maj 2011
Logistik
Mina dagar som busschaffis är räknade.
Snart är stunden kommen då det är dags att kränga av mig min blå bussförarväst och hänga upp den käcka chaffismössan för gott. Sharanen skall säljas.
Tiden har utvisat att det är en underdrift att hävda att bussen är något för stor, även för vår familj, och oftast rattar jag omkring med sex tomma säten i min linjetrafik mellan Södersjukhuset och Nacka.
"- Nästa hållplats Södersjukhuset. Avstigning för samtliga passagerare!"
Och ut kliver: jag.
Grymt onödigt och miljömässigt pinsamt förkastligt.
Kanske dags att börja ta bussen? Ja, alltså den riktiga. Den röda.
Nu är det ju så att jag och kollektivtrafiken aldrig varit riktigt tjenis med varandra. Tanken på att behöva utsättas för andras andedräkt, iPodar och ryggsäckar klockan 06:00 på morgonen ter sig för mig föga lockande. Att sedan pressas av bussen ihopklämd mellan allsköns artfränder och bara hoppas på att de ska åt samma håll som en själv då kraften hos en kollektivhop är massiv. Kanske är det det man menar med kollektivtrafik. Alla hamnar i samma tunnelbaneuppgång. Vare sig man vill eller inte.
Nej, jag åker hellre skateboard i så fall.
Cykel då?
Ja, jag har ju bara 14 km dörr till dörr och så här sommartid vore det ju ett alternativ. Om nu inte det vore så att min cykel bara har en växel och en sadel som sluttar framåt på ett obekvämt enerverande vis.
"- Köpa ny cykel månne?" tänker ni då.
Men det fattar ni väl att jag inte kan? Då kan jag ju inte längre skylla på att cykeln har en växel och sluttande sadel. Tänk att man ska behöva förklara allt.....
Kanke moppe vore ett alternativ? En benvit Vespa där jag likt Audrey Hepburn svischar fram med hästsvans, fladdrande kjol och scarf runt halsen.
Fast det funkar nog inte...
Det finns ju inte ens en pakethållare där jag kan klämma fast barnen när jag hämtat dem.
Flakmoppe? Ja, där kanske vi har något. På med den klotrunda blåmetallic-hjälmen med liten käck plastskärm, släng upp LV-väskan och matlådan på flaket och kicka igång.
"-Mööööööööööööööööööh!!
Eller inte......
Kanske får det bli den miljöbils-Golfen som F har hittat?
Ja, det blir nog bäst så......
Snart är stunden kommen då det är dags att kränga av mig min blå bussförarväst och hänga upp den käcka chaffismössan för gott. Sharanen skall säljas.
Tiden har utvisat att det är en underdrift att hävda att bussen är något för stor, även för vår familj, och oftast rattar jag omkring med sex tomma säten i min linjetrafik mellan Södersjukhuset och Nacka.
"- Nästa hållplats Södersjukhuset. Avstigning för samtliga passagerare!"
Och ut kliver: jag.
Grymt onödigt och miljömässigt pinsamt förkastligt.
Kanske dags att börja ta bussen? Ja, alltså den riktiga. Den röda.
Nu är det ju så att jag och kollektivtrafiken aldrig varit riktigt tjenis med varandra. Tanken på att behöva utsättas för andras andedräkt, iPodar och ryggsäckar klockan 06:00 på morgonen ter sig för mig föga lockande. Att sedan pressas av bussen ihopklämd mellan allsköns artfränder och bara hoppas på att de ska åt samma håll som en själv då kraften hos en kollektivhop är massiv. Kanske är det det man menar med kollektivtrafik. Alla hamnar i samma tunnelbaneuppgång. Vare sig man vill eller inte.
Nej, jag åker hellre skateboard i så fall.
Cykel då?
Ja, jag har ju bara 14 km dörr till dörr och så här sommartid vore det ju ett alternativ. Om nu inte det vore så att min cykel bara har en växel och en sadel som sluttar framåt på ett obekvämt enerverande vis.
"- Köpa ny cykel månne?" tänker ni då.
Men det fattar ni väl att jag inte kan? Då kan jag ju inte längre skylla på att cykeln har en växel och sluttande sadel. Tänk att man ska behöva förklara allt.....
Kanke moppe vore ett alternativ? En benvit Vespa där jag likt Audrey Hepburn svischar fram med hästsvans, fladdrande kjol och scarf runt halsen.
Det finns ju inte ens en pakethållare där jag kan klämma fast barnen när jag hämtat dem.
Flakmoppe? Ja, där kanske vi har något. På med den klotrunda blåmetallic-hjälmen med liten käck plastskärm, släng upp LV-väskan och matlådan på flaket och kicka igång.
"-Mööööööööööööööööööh!!
Eller inte......
Kanske får det bli den miljöbils-Golfen som F har hittat?
Ja, det blir nog bäst så......
onsdag 4 maj 2011
LSD för folket?
Människans eviga strävan efter något bättre är lite av mänsklighetens väsen. Tror jag. Att hela tiden bräcka sig själv och andra med en bättre lön, större boende och slitnare jeans.
Och visst finns det en och annan som hävdar att de ej bryr sig om ytliga ting, men se; de människorna bär också på en liknande längtan. En längtan mot det bättre, en strävan mot något annat. Nirvana kanske?
Den som slutar att sträva, slutar att leva. Nog är det så?
Kanske är det denna strävan som genom Darwins teorier skapat den överlägsna art som mänskligheten varit rätt länge nu. Men, undrar jag i mitt stilla sinne, finns det inte en liten bugg i systemet? Denna kapplöpning mellan såväl religioner, stater som individer har väl inte enkom fört oss framåt. Det bästa för människan är kanske inte det bästa för mänskligheten.
Religion till exempel. Vad är det egentligen?
En tanke om en överjordig överhet som skall ge oss det vi saknat här på jorden. Eller i vissa fall straffa oss för det vi gjort... Teorier skapade i armod och okunskap hos psykotiska ledartyper med löften om guld och oskulder. Eller vad vet jag? Vissa initierade hävdar att samtliga världsreligioner har ett konsensus i kärleken. En grundtanke om lika värde och okränkbarhet. En Uni-Gud som bara tolkats lite olika.
Det känns inte riktigt som att den numera avlidne (mördade?) Usama Bin Laden var helt inne på den tanken. Att döda för något som troligen inte finns. Kan man spärra in hela arméer på rättspsyk? Med särskild utskrivningsprövning.
Jag citerar Karl Marx:
"Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium."
Med Al Qaida i tankarna vill jag dock hävda att LSD mer känns som en bättre liknelse.
Jag är inte religiös. Skulle vilja det ibland. Har försökt någongång... Men det går inte.
Jag försöker i stället leva här och nu. Alltså försöker....
Just nu är jag redan i halvvägs inne på höstplaneringen. Men jag lever iallafall i livet. Inte efter.
Tänk vad snopen Bin Laden måste känna sig nu....
Och visst finns det en och annan som hävdar att de ej bryr sig om ytliga ting, men se; de människorna bär också på en liknande längtan. En längtan mot det bättre, en strävan mot något annat. Nirvana kanske?
Den som slutar att sträva, slutar att leva. Nog är det så?
Kanske är det denna strävan som genom Darwins teorier skapat den överlägsna art som mänskligheten varit rätt länge nu. Men, undrar jag i mitt stilla sinne, finns det inte en liten bugg i systemet? Denna kapplöpning mellan såväl religioner, stater som individer har väl inte enkom fört oss framåt. Det bästa för människan är kanske inte det bästa för mänskligheten.
Religion till exempel. Vad är det egentligen?
En tanke om en överjordig överhet som skall ge oss det vi saknat här på jorden. Eller i vissa fall straffa oss för det vi gjort... Teorier skapade i armod och okunskap hos psykotiska ledartyper med löften om guld och oskulder. Eller vad vet jag? Vissa initierade hävdar att samtliga världsreligioner har ett konsensus i kärleken. En grundtanke om lika värde och okränkbarhet. En Uni-Gud som bara tolkats lite olika.
Det känns inte riktigt som att den numera avlidne (mördade?) Usama Bin Laden var helt inne på den tanken. Att döda för något som troligen inte finns. Kan man spärra in hela arméer på rättspsyk? Med särskild utskrivningsprövning.
Jag citerar Karl Marx:
"Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium."
Med Al Qaida i tankarna vill jag dock hävda att LSD mer känns som en bättre liknelse.
Jag är inte religiös. Skulle vilja det ibland. Har försökt någongång... Men det går inte.
Jag försöker i stället leva här och nu. Alltså försöker....
Just nu är jag redan i halvvägs inne på höstplaneringen. Men jag lever iallafall i livet. Inte efter.
Tänk vad snopen Bin Laden måste känna sig nu....
lördag 30 april 2011
Falsk marknadsföring
Det finns något talesätt som säger att "kläderna gör mannen". Meningen är väl att man blir bemött som man är klädd, typ. Tror jag.
Och det kan väl stämma... Nog finns det en viss skillnad i hur man bemöter en lodis och en polis. Oftast bemöter man ju dessa dock inte alls, om ni förstår vad jag menar.
Men jag har tänk på det där med kläder och klädstilar en del. Vad vi liksom vill säga med vad vi hänger på oss. Och om man kan skönja en människas personlighet i hur denne är klädd.
Om man tittar i min garderob så hänger det en väldig massa vita och pastelliga kläder, har jag märkt. Odd Molly och Hunkydory. Tunikor med sirliga broderier och volanger och spets. Herregud....
Är det jag?
Är det sån jag är? Matchar det verkligen min personlighet? Gammelrosa puffärmar... Snacka om falsk marknadsföring.
Vem har hängt in allt detta i min garderob? Troligen någon medelålders kvinna med blekta slingor, 3 ungar och villa i en halvtjusig förort. Kristin Kaspersen?
Nej, för att matcha mitt lynne får jag uppenbarligen gå in och låna lite kläder av boysen.
Så där ja... Då sparar man ju in några slantar också.
Kalas!
Och det kan väl stämma... Nog finns det en viss skillnad i hur man bemöter en lodis och en polis. Oftast bemöter man ju dessa dock inte alls, om ni förstår vad jag menar.
Men jag har tänk på det där med kläder och klädstilar en del. Vad vi liksom vill säga med vad vi hänger på oss. Och om man kan skönja en människas personlighet i hur denne är klädd.
Om man tittar i min garderob så hänger det en väldig massa vita och pastelliga kläder, har jag märkt. Odd Molly och Hunkydory. Tunikor med sirliga broderier och volanger och spets. Herregud....
Är det jag?
Är det sån jag är? Matchar det verkligen min personlighet? Gammelrosa puffärmar... Snacka om falsk marknadsföring.
Vem har hängt in allt detta i min garderob? Troligen någon medelålders kvinna med blekta slingor, 3 ungar och villa i en halvtjusig förort. Kristin Kaspersen?
Nej, för att matcha mitt lynne får jag uppenbarligen gå in och låna lite kläder av boysen.
Så där ja... Då sparar man ju in några slantar också.
Kalas!
06:54, 30:e April 2005
För sex år sedan föddes Albin.
En klotrund liten bebis med kolsvart hår, vilket kan vara mycket svårt att förstå när man ser honom idag.
Finaste fin.
En klotrund liten bebis med kolsvart hår, vilket kan vara mycket svårt att förstå när man ser honom idag.
 |
| Sommar, 2010 |
fredag 29 april 2011
Jag är skeptisk..
Det ryktas att Kungen i morgon ska avslöja att Vickan är gravid...
Jag är tämligen tveksam till det påståendet.
 |
| Bild från prinsbröllopet i dag, Aftonbladet |
måndag 25 april 2011
Sommarvärme
Vi hoppade visst våren i år.
I går, när jag rattade till jobbet vid kvart över sex-snåret, var det endast 1 plusgrad.
"- Brr brr", tänkte jag där jag i ett släng av överoptimistisk tonårstänk kring våren, satt med kortärmat och avsaknad av strumpor i de nyinköpta sandaletterna.
Solen fanns dock där redan och dess breda leende talade om för mig att de resta håren på mina armar med största sannolikhet skulle lägga sig ner inom kort.
Och så rätt hon hade.
När jag efter lunch åter satte mig bakom ratten för returresan hem, satt jag inte längre och bannade min naivitet kring dagstemperaturen utan snarare svor mig blodig över de hermetiskt tillslutna jeansen.
Det finns för övrigt många anledningar att svära även över min blå minibuss. För tillfället svär jag högst över den pajade AC-n.
Nej. Nu ut i solen...
I går, när jag rattade till jobbet vid kvart över sex-snåret, var det endast 1 plusgrad.
"- Brr brr", tänkte jag där jag i ett släng av överoptimistisk tonårstänk kring våren, satt med kortärmat och avsaknad av strumpor i de nyinköpta sandaletterna.
Solen fanns dock där redan och dess breda leende talade om för mig att de resta håren på mina armar med största sannolikhet skulle lägga sig ner inom kort.
Och så rätt hon hade.
När jag efter lunch åter satte mig bakom ratten för returresan hem, satt jag inte längre och bannade min naivitet kring dagstemperaturen utan snarare svor mig blodig över de hermetiskt tillslutna jeansen.
Det finns för övrigt många anledningar att svära även över min blå minibuss. För tillfället svär jag högst över den pajade AC-n.
Nej. Nu ut i solen...
fredag 22 april 2011
Långfredag
Idag är det långfredag.
Ni har väl riktigt jävla tråkigt nu. Ja, såsom sig bör, denna lidandets dag.
När jag var barn, för sisådär 154 år sedan, var långfredagen verkligen lång. Allt var stängt. ALLT! Vete tusan om inte till och med Service-butiken höll stängt. Och det torde säga allt.
På teve var det mässor och konserter och den dramatik SVT erbjöd handlade uteslutande om Jesus, hans leverne och slutliga lidande. Den stackarns fredag var nog jävligt lång. Han kunde ju inte ens köpa en dagstidning och bläddra i däruppe på korset. Service var ju stängt. Och iPaden fanns ju inte heller.
Men idag ser allt annorlunda ut. Det mesta är öppet och på teve visas nu samma högkvalitativa underhållning som vid årets övriga dagar. Talang 2011, Big Brother och Postkodsmiljonären.
Prisa Gud....
Gud ja.... Läste hans/hennes underbara gäst-blogginlägg på Fredrik Strages blogg för några veckor sedan. Den stackarn har det inte lätt nu förtiden.
”Och jag skall taga stor hämnd på streetdansarna och tukta dem i förtörnelse. Och när jag låter min hämnd drabba dessa mimare i träningsoverall skola de förnimma att jag är HERREN.”
Glad Påsk!
Ni har väl riktigt jävla tråkigt nu. Ja, såsom sig bör, denna lidandets dag.
När jag var barn, för sisådär 154 år sedan, var långfredagen verkligen lång. Allt var stängt. ALLT! Vete tusan om inte till och med Service-butiken höll stängt. Och det torde säga allt.
På teve var det mässor och konserter och den dramatik SVT erbjöd handlade uteslutande om Jesus, hans leverne och slutliga lidande. Den stackarns fredag var nog jävligt lång. Han kunde ju inte ens köpa en dagstidning och bläddra i däruppe på korset. Service var ju stängt. Och iPaden fanns ju inte heller.
Men idag ser allt annorlunda ut. Det mesta är öppet och på teve visas nu samma högkvalitativa underhållning som vid årets övriga dagar. Talang 2011, Big Brother och Postkodsmiljonären.
Prisa Gud....
Gud ja.... Läste hans/hennes underbara gäst-blogginlägg på Fredrik Strages blogg för några veckor sedan. Den stackarn har det inte lätt nu förtiden.
”Och jag skall taga stor hämnd på streetdansarna och tukta dem i förtörnelse. Och när jag låter min hämnd drabba dessa mimare i träningsoverall skola de förnimma att jag är HERREN.”
Glad Påsk!
onsdag 20 april 2011
40 är inte det nya 30
Om några veckor fyller F fyrtio bast.
Hur kunde detta ske? Är jag verkligen gift med en fyrtioåring? Jag som bara är 24. Jag får liksom inte riktigt i hop det....
Tänk, vad heter hon nu, Catherine Zeta Jones. Hon är född 1969, gamm-tanten. Men gubben hennes då? Han är född 1944. Tänk! Han är alltså 67 bast. Festligt värre...
Och The King of all Snuskgubbs, Hugh Hefner. Hur gammal är hans senaste lekkompis? Google google google.... 24. Okej, matchar ju hans 84 perfekt. Sexigt....
Tänk er honom naken. Fullt med leverfläckar, en hudkostym helt utan underhudsfett som hänger som tältväv över hans osteoporotiska benutskott. Och fötterna sedan. Gula tånaglar och erotiska förhårdnader på de knotiga stortårna. Ja, såsom det sig bör på en man över 80. Tänk er rumpan... Hänget. En fördel kan ju dock vara att eftersom testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder så minskar kroppsbehåringen. Så må hända är ju den hängiga stjärten åtminstone slät.
Så om man tänker efter....
40 är inte det nya 30. Det är det nya 10. Life goes on.
F is a keeper.
Hur kunde detta ske? Är jag verkligen gift med en fyrtioåring? Jag som bara är 24. Jag får liksom inte riktigt i hop det....
Tänk, vad heter hon nu, Catherine Zeta Jones. Hon är född 1969, gamm-tanten. Men gubben hennes då? Han är född 1944. Tänk! Han är alltså 67 bast. Festligt värre...
Och The King of all Snuskgubbs, Hugh Hefner. Hur gammal är hans senaste lekkompis? Google google google.... 24. Okej, matchar ju hans 84 perfekt. Sexigt....
Tänk er honom naken. Fullt med leverfläckar, en hudkostym helt utan underhudsfett som hänger som tältväv över hans osteoporotiska benutskott. Och fötterna sedan. Gula tånaglar och erotiska förhårdnader på de knotiga stortårna. Ja, såsom det sig bör på en man över 80. Tänk er rumpan... Hänget. En fördel kan ju dock vara att eftersom testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder så minskar kroppsbehåringen. Så må hända är ju den hängiga stjärten åtminstone slät.
Så om man tänker efter....
40 är inte det nya 30. Det är det nya 10. Life goes on.
F is a keeper.
Ståpäls-låtar
Even better than the real thing:
Den ende i hela i världen som kan ha skinnväst och komma undan med det:
Ren kärlek:
Den ende i hela i världen som kan ha skinnväst och komma undan med det:
Ren kärlek:
fredag 15 april 2011
Hittade dessa på Gateau
Kan det verkligen vara nåt?
Återkommer med betyg efter kalajset i eftermiddag.
torsdag 14 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)