Obsessed

Så har man trillat in i Wordfeud-träsket då.

http://wordfeud.com/

Har ni iPhone, iPad eller Android, så ladda ner appen. Det är sjukt kul.

Och glöm inte att adda mig sen (Karmiknor), så ska ni få er en omgång....

See ya!

10 års förnedring

Jag har precis varit och hämtat ut mitt nya körkort. Och det med en djup suck.

Som taget ur en Psykiatri-bok, under kapitlet "Hysterisk kvinna"

När jag för en vecka sedan satt hos Körkorts-Nissarna och skulle ta fotot till den nya lappen drabbades jag av en beslutsångest sällan upplevd. Med det löjliga lilla draperiet fördraget, satt jag där i den lilla automaten och försökte bestämma mig om jag skulle le eller se allvarlig ut. En mekanisk röst räknade ner:

"- TRE!!"

Okej, jag ler. Eller vad f----n! Det kan jag ju inte göra....

"-TVÅ!!!!!"

Nej, allvarlig är bättre.... Mer seriöst, typ.

"- ETT!"

Nä, men vadå. Det är ju inget j-vla mugshot.. Det är nog bäst att jag....

"KLICK!"

Så där ja. Tio års förnedring inplastat och klart.

Vackra barn?

Det finns så otroligt mycket sjuka grejer därute i sajberrymden. Det finns bland annat en hemsida där man kan ladda upp foton på sig själv och sin partner för att få reda på hur ens barn kommer att se ut.

Tur att jag inte gjorde det innan vi beslöt att skaffa barn på riktigt, för då hade det nog inte blivit några....

Axel?

Pasta Pest(o)

Jag är ju faktiskt bara mitt inne i min tredje semestervecka. Men ändå. Det känns som att semestern snart är över. Väldigt snart.

I morgon åker F ner till Götelaborg för Way out west och kvar i LEGO-röran sitter jag och sliter i mina blekta hårtestar. Storgrabbarna är så trötta på varandra så att de troligen gladeligen skulle byta bort sin brorsa mot en halväten glass. Eller inte. De verkar rätt trötta på glass också.

Något som man gärna förtränger när man drömskt funderar över sina semesterplaner är all matlagning. Till vardags har man ju liksom bara ett mål med makaroner och korv att se fram emot. Nu ska skiten inmundigas två gånger om dagen. Typ. Jag och maken har dock frångått denna diet och detta innebär att det ska lagas ännu mer mat, och dessutom gärna vid helt olika tidpunkter.

"- Vad vill ni ha till middag, grabbar?"
"- Makaroooner!"
"- NEJ! Det hade vi ju till lunch! Säg något annat!"
"- Åkej. Spaghetti rå!"

Orkar. Inte.

Nästkommande vecka skall maken tillbringa i Danmark, undertecknad troligen på Hispan.

Kolmården 9/8

Till vackra du som inte orkade längre

Det finns ett ställe där mörkret är mörkare än vad livet vill erkänna och där finns inga ljus som kan lysa upp den kompakta natten.

Där orkar man inte öppna sina ögon, för det finns ändå inget att se.

Man har genomskådat allt som fanns att se och sett sig mätt på det.

Varje andetag skaver mot själen, en själ som blöder ut under allt annat.

Det fanns ett ljus som mörkret inte ville se.

Nu är det för sent.

Vila i frid.

Vecka 2

Så har ytterligare en vecka passerat av min semester.

Vinden leker med trätopparna utanför fönstret och det ständiga regnsmattrandet mot fönstren ackompanjerar en känd melodi. Det låter bestämt som att det är sommaren som sjunger på sista versen.

Har ni tänkt på att sommaren är som ett smörgåsbord med allehanda läckerheter?

I juni står man vid långbordets kortsida och blickar längtansfullt över alla de godsaker som ligger uppdukade på den rena linneduken. Meter för meter betas av och portionerna är som små utflykter av sommarens repertoar. Vissa rätter hoppar man över, andra tar man för mycket av och duken blir allt mer fläckig under resans gång. Buketten med friska ängsblommor som plockades vid dukningen har nu vissnat och står som som några sorgliga strån i grönslemmigt blomvatten.

Jag börjar nog bli mätt nu.

Ge mig några kräftor bara, så kan hösten komma sen.

I dag smäller det!

Otjevligt väjje....

Klockan 12:30:

"- Men ALBIN!!! För hundraelfte gången: varför klär du inte på dig? Ta på dig shortsen som ligger där på golvet i ditt rum nu!"

Rösten har nu frångått sin naturligt moderliga och ömma tonart och antagit en mer gäll och frustrerad klang.

"- Jag blir helt *mummel mummel*-galen!"

"- Men MAMMA!!!", utropar den lille som förnärmat. "Det är ju kjäääks på dem!!"

"- VA?! Från när? Trevligt!!" utbrister jag ironiskt.

"- Fjån biljesan hem. Och NEJ; det äj inte tjevligt. Det äj otjevligt, faktiskt!"

Så sant. Stackars barn som har en så korkad mamma!

Familjen Lättja

Det borde dammsugas.

Det kändes som en bra idé där för två veckor sedan att bara lämna det stökiga huset. Det kändes som en mindre bra idé i går när vi kom hem.

Barnen förväxlar dammråttorna med gossedjur och smulorna under köksbordet har upprättat ett demokratiskt system med republik som statsskick. För tillfället är det den största knäckebrödssmulan längst in mot fönstret som innehar presidentposten men det börjar dra ihop sig till val, tror jag. Jag har sett affischerna.

Som sagt; det borde dammsugas.

Och det skulle jag gärna göra (?) om det inte vore för alla grejer som ligger spridda överallt. Mestadels leksaker, men även udda skor och säkert 10 stycken barnryggsäckar efter en fiktiv camping som barnen företog sig sent i går kväll.

Och jag orkar inte plocka. Ingen annan heller.

Lättja.

Sök på det ordet i Wikipedia och du kommer se en bild av vår familj.

Zu Hause

Hemma i stada igen.

Både piggare och tröttare på något vänster. Lite brunare iallafall.

Jag sa LIIITE!

Huset stod kvar där vi lämnade det och blommorna som samtliga skrivit under sina testamenten kunde räddas i sista sekund. Hade vi kommit hem en kvart senare hade allt varit förbi. Utekruks-blommorna är dessvärre bortom all räddning, men det var de i ärlighetens namn redan innan vi åkte också.

Nu blir det lite hemma-semester med bio och frissan de närmsta dagarna. Och det ska f----n inte grillas!

Hörs!

De olika trötthetarna

En av de skönaste trötthetarna (ja, enligt mig är det en fullt acceptabel böjning) är "nyduschad-efter-stranden"-tröttheten.

Handdukarna urskakade, badkläderna hängandes lojt droppandes sitt bräckta vatten. Den solsvedda huden som nyss drack av den svala duschen osar nu av Nivea-doft och myggmedel.

Tidig middag idag. Boskapen är redan utfodrad och sitter nu med sina blonda kalufser och tittar på någon Disney-rulle. Inomhus.

Jag sitter här, utomhus, lojt och utan önskemål om egentligen någonting.

Det finns nog bara en skönare trötthet, och det måste vara "nybastad-efter-en-dag-i-skidbacken"-tröttheten.

Men det är hårfint....

Sommarlov

Ett aktivt liv

Att vara ledig innebär inte nödvändigtvis att man är ledig. Detta är ett faktum som jag med jämna mellanrum återkommer till i denna blogg.

Vi har en två-åring i vår familj.

Egentligen skulle jag kunna sluta skriva här, då de flesta som har eller har hört talas om barn vet vad det innebär att ha en sådan krabat i ett möblerat hem.

Eller är våran extrem? Om jag försöker dra mig till minnes de andra två grabbarnas två-årighet kan jag inte riktigt känna igen det som vi nu dagligdags får tampas med.

Du kan inte släppa ögonen från den lille en ynkaste sekund. De små knubbiga armarna kan fällas ut till två meters långa gripklor som når allt. ALLT!

En ny svindyr dator längst upp i bokhyllan? Nemas Problemas.
Ett paket med Piggelinisar gömda längst inne i frysfacket, en och en halv meter upp? Skojar ni?

"-Men ge mig en riktig utmaning någongång då? mumlas bakom nappen.

Vid två-tiden sover han.  I fyrtio minuter. Då gäller det, jävlar i min låda, att passa på att sola, diska, städa, åka och proviantera, läsa, skriva och säga hej till maken.

"-Hej hej!"

Och sen kör vi igen!

"- Nej nej.. Inte den! Akta där, oj oj oj, hur kom du dit? Var är kortet till digitalboxen? Har någon sett min mobil?"

Har något sett min semester?

Nyhetsregn

Idag är det den första augusti. Juli är oåterkalleligt över för detta år och sommaren tar nu ett sista andetag.

Himmelen är så där mörkblått omaskerad och solen har strålat ner över oss lyckliga hela långa dagen. Vinden har mojnat betydligt och nu välkomnar jag de smekande fläktarna.

Livet är väl bra gott ändå?

Jag köper aldrig kvällstidningar annat än på semestern. Detta inte på grund av att jag är en så intellektuell och snusförnuftig människa, utan snarare beroende på det faktum att det är då man har tid och kanske lust att läsa de antinyheter som står att läsa i dylika skvallerblaskor. Sommartid brukar tidningarna fyllas av tips på hur man förlänger brännan, sommaren och kanske penisen. Tips om allt, tips om tips, alla rätt på tipset.

Men i sommar har kvällisarna sannerligen fått något annat att skriva om.

Norge.

På löpen och i uppslag efter uppslag kan vi läsa vittnesberättelser om hur unga människor sms:ade sin dödsångest eller hur de med insatsen med sitt eget liv räddade ett annat. Unga män och kvinnor. Om och om igen fylls tidningarnas sidor om hur ofantligt onödigt och brutalt deras liv gått till spillo.

Och så är det. En svärta som är omätbart med allt mänskligt har solkat ner vårt grannland och inga ord kan egentligen ta udden av hur ofattbart det som skett är.

Men ändå.

Nu räcker det, anser jag. Sluta pilla i såren. Detta vältrande i hur barnen sprang för livet, hur deras mobiler oavbrutet ringer i polisens förvar och dessa bilder på föräldrar som står och blickar ut över Utöya med matta ögon. Det räcker nu.

Vi behöver inte denna visualisering av sorg. Vi är tänkande människor. Jag har barn själv.

Och för att inte tala om skrivandet kring gärningsmannen. Intervjuer med hans syskon, föräldrar, gamla kompisar och arbetskamrater. Publicering av hans så kallade manifest, bilder på honom poserande i en hitte-på-uniform med medaljer från något flingpaket. Paparazzi-liknade foton där han ler med en självgod min, som efter ett väl förättat verk. Ser de att de går hans väg? Det måste de väl ändå inse, men troligen väger moralens vågskål tämligen lätt när det kommer till försäljningssiffror.

Jag tänker på ett Hjalmar Söderberg-citat som passar rätt bra i sammanhanget kring den leende galningen.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."


Så är det kanske....