Aldrig känner man väl sig så liten som då man tittar på bilder från naturkatastrofer. Bilder på enorma vågor som suger tag i hela städer och som har lastbilar som liknar tändsticksaskar i sina smutsiga armar. Kärnkraftverk som börjat glöda av överhettning med hjältar som likt kamikazes försöker begränsa dess förödande krafter.
Vad små vi är. Vad allt känns smått. Några plattor på havets botten idkar lite älskog och hela samhällen förintas och Fukushima har öppnats som Pandoras ask.
Inom mig suckar min osolidariska djävul:
"- Hellre där än här!"
Med skrämda ögon och små munskydd av fuktig papp ses det japanska folket på morgon-TV mellan triss och odlingtips.
"-Hellre dom än mig!"
Idag tackar jag livet och USA som satte käppar i hjulen för Khadaffis planer på ett kärnvapenprogram.
Och köper vårskor till barnen.
lördag 19 mars 2011
fredag 18 mars 2011
En flashback
Läser den fantastiska Hanna Hellquists krönika i DN å Stan i dag och smälter fullkomligt samman med berättelsen hon skriver.
Det är ju precis så det var. Då i den tidiga ungdomen.
Jag minns ett sent 80-tal och ett tidigt 90-tal då de ständiga festerna och klubbarna var ett lika självklart inslag i mitt liv som mitt arbete är idag. Man gör det. Visst är det kul, men sen måste man ju liksom också.
Och framförallt det där med att träffa någon. En tryckare, en kyss och lite kläm-kläm och händer innanför kläderna. Som avslut ett byte av telefonnummer och sedan; tomhet.
Vem f--n var det där? Och framförallt; varför skulle jag vilja träffa honom igen?
Dagen efter, när man vid tre-tiden stigit upp ur sin säng möttes man av en mor som med bekymrad min berättade att en "Henrik" eller "Anders" eller vad som helst hade ringt.
Inte f--n ringde jag. Aldrig. Eller väldigt sällan iallafall.
Lust. Det fanns ingen lust. Bara vilja. En vilja att vara som alla andra. Och så läser jag detta idag.
Och tänker; Det var kanske inte bara jag....
Det är ju precis så det var. Då i den tidiga ungdomen.
Jag minns ett sent 80-tal och ett tidigt 90-tal då de ständiga festerna och klubbarna var ett lika självklart inslag i mitt liv som mitt arbete är idag. Man gör det. Visst är det kul, men sen måste man ju liksom också.
Och framförallt det där med att träffa någon. En tryckare, en kyss och lite kläm-kläm och händer innanför kläderna. Som avslut ett byte av telefonnummer och sedan; tomhet.
Vem f--n var det där? Och framförallt; varför skulle jag vilja träffa honom igen?
Dagen efter, när man vid tre-tiden stigit upp ur sin säng möttes man av en mor som med bekymrad min berättade att en "Henrik" eller "Anders" eller vad som helst hade ringt.
Inte f--n ringde jag. Aldrig. Eller väldigt sällan iallafall.
Lust. Det fanns ingen lust. Bara vilja. En vilja att vara som alla andra. Och så läser jag detta idag.
Och tänker; Det var kanske inte bara jag....
tisdag 15 mars 2011
Fetich-frossa
Om några veckor åker jag och kära mor till Paris för att övertala våren att utöka sina domäner åt lite nordligare breddgrader. Det och bara därför kan tyckas vara skäl nog för att förära staden ett besök, men vi hade nog funderingar på att hinna med ett och annat också.
Jag är ju macaroon-fetichist så Ladurée måste ju givetvis få servera oss en kopp kaffe och ett femtontal av sina famösa uppfinningar.
Sedan måste vi väl halka igenom Louvren, då mamsen inte har fått se kvinnan med det Carola-omsjungna leendet in real life än.
Sedan blir det väl lite shopping på Louis Vuitton, Dior och Hermes.
Ja. Eller hur....?
Väldans trevligt kommer vi nog få hur som haver, mor min och jag.
Jag är ju macaroon-fetichist så Ladurée måste ju givetvis få servera oss en kopp kaffe och ett femtontal av sina famösa uppfinningar.
Sedan måste vi väl halka igenom Louvren, då mamsen inte har fått se kvinnan med det Carola-omsjungna leendet in real life än.
Versailles vore lite lattjolajban att få se, dels för att jag aldrig varit där och dels för att jag inte bara håller macrooner som fetich utan dessutom hela 1700-talet.
Ja. Eller hur....?
Väldans trevligt kommer vi nog få hur som haver, mor min och jag.
måndag 14 mars 2011
torsdag 10 mars 2011
Dags för lite barnarbete?
Det droppendrippas och droppendrappas överallt nu. På alltfler ställen blottas asfalten och pölarna ligger som oceaner av vinterns avskedstårar. Än ligger det snö på taken men endera dagen ruskar huset på kroppen av nyvakna vårkänslor och får åter blotta sin tegelflint.
Själv har jag packat ner mina skidkläder och dun-parkasen i en påse och ställt i förrådet. Också en slags symbolisk ömsning av mitt vinterskinn.
Jag kräver vår, come snö or shine, och har jag bestämt mig så blir det så. Fråga min man.
Men det är ju inte bara buskar med brutna nackar som åter ser himlen dessa dagar. En och annan miljon hundskitar få nu även de visa sina fula nyllen igen. Så även på vår tomt.
Sommartid är Ludde en blygsam herre med känsla för vett och etikett. Han promenerar då oskyldigt visslande på en käck melodi bort till något skuggigt hörn av tomten och skyld av allsköns träd och buskar sätter han sig obemärkt ner i sin karaktäristiska C-ställning och uträttar sina behov. Vintertid däremot förvandlas han till en lat och hämningslös Hultsfreds-bajsare som lägger sina högar lite varsom.
"-Orka pulsa i snön liksom... Här på gången mot gäststugan är det perfekt läge för en liten kringla!", tänker han och helt utan att se sig om efter åskådare klämmer han ur sig kabel på kabel.
Och det är nu hans alster alltmer börjar skymta och varje dag kan vi skönja nya tillkomster på tomten.
Så som vår vårtradition lyder börjar det nu då alltså åter bli dags att iklä sig gummistövlar och klänypa för att med hink och sopsäck bajssanera våra 1000 kvadratmeter minerade tomt.
Kanske detta år kan bli det första att skicka ut storkillarna på det föga angenäma uppdraget. Fem spänn kringlan.
Kan det helt klart vara värt....
Själv har jag packat ner mina skidkläder och dun-parkasen i en påse och ställt i förrådet. Också en slags symbolisk ömsning av mitt vinterskinn.
Jag kräver vår, come snö or shine, och har jag bestämt mig så blir det så. Fråga min man.
Men det är ju inte bara buskar med brutna nackar som åter ser himlen dessa dagar. En och annan miljon hundskitar få nu även de visa sina fula nyllen igen. Så även på vår tomt.
Sommartid är Ludde en blygsam herre med känsla för vett och etikett. Han promenerar då oskyldigt visslande på en käck melodi bort till något skuggigt hörn av tomten och skyld av allsköns träd och buskar sätter han sig obemärkt ner i sin karaktäristiska C-ställning och uträttar sina behov. Vintertid däremot förvandlas han till en lat och hämningslös Hultsfreds-bajsare som lägger sina högar lite varsom.
"-Orka pulsa i snön liksom... Här på gången mot gäststugan är det perfekt läge för en liten kringla!", tänker han och helt utan att se sig om efter åskådare klämmer han ur sig kabel på kabel.
Och det är nu hans alster alltmer börjar skymta och varje dag kan vi skönja nya tillkomster på tomten.
Så som vår vårtradition lyder börjar det nu då alltså åter bli dags att iklä sig gummistövlar och klänypa för att med hink och sopsäck bajssanera våra 1000 kvadratmeter minerade tomt.
Kanske detta år kan bli det första att skicka ut storkillarna på det föga angenäma uppdraget. Fem spänn kringlan.
Kan det helt klart vara värt....
onsdag 9 mars 2011
Surt
Och mina bakäventyr fortgår.
Med tröstlösheten som hos en alkemist kämpar jag på med mina tafatta försök att få till ett riktigt fint surdegsbröd.
Med händelseanalys efter varje grundstötning sitter jag och funderar ut vad som kan göras annorlunda till nästa gång. Mer mjöl? Längre jäsning eller kanske kortare? Jag fattar inte....
Surdegen bubblar och jazzar om i sin lilla glasburk och även fördegen lever om som bubblet i ett nyupphällt glas med skumpa. Men sen degen... En kompakt massa med enstaka luftbubblor som flyter ut likt frisbees på plåten i ugnen.
Ett tips jag fått är att nypa i lite jäst i degen. Känns lite småfusk tycker jag....
Ett annat tips jag fått är att fortsätta att köpa mitt bröd.
Tur man har ett annat yrke.
Skratta på ni...
Med tröstlösheten som hos en alkemist kämpar jag på med mina tafatta försök att få till ett riktigt fint surdegsbröd.
Med händelseanalys efter varje grundstötning sitter jag och funderar ut vad som kan göras annorlunda till nästa gång. Mer mjöl? Längre jäsning eller kanske kortare? Jag fattar inte....
Surdegen bubblar och jazzar om i sin lilla glasburk och även fördegen lever om som bubblet i ett nyupphällt glas med skumpa. Men sen degen... En kompakt massa med enstaka luftbubblor som flyter ut likt frisbees på plåten i ugnen.
Ett tips jag fått är att nypa i lite jäst i degen. Känns lite småfusk tycker jag....
Ett annat tips jag fått är att fortsätta att köpa mitt bröd.
Tur man har ett annat yrke.
![]() |
| Levain enligt http://www.bakasurdeg.nu/ |
![]() |
| Levain enligt http://www.karinochkillarna.blogspot.com/ |
måndag 7 mars 2011
Tjing för Mickan
Jaha. Att leka Solsidan. Det är visst det nya nu då rå. Ja, om man går i trean alltså.
Och detta är upprörande enligt en Bror Duktig-magister, som i ett snusförnuftigt mejl till sina adeptrars päron på sitt ansvarsfulla vis deklarerar att en mer passande kvällsunderhållning för en nioåring är att läsa en god bok.
Jag minns när jag och flamsbästisen J växte upp i Orminge och lekte Dallas. Eftersom bägge ville vara Pamela så turades vi om mellan gångerna. Varannan gång Sue Ellen och varannan Pam. Lite klirrande is i ett glas med äppeljuice så var Sue Ellen rollen hittad.
Så vad är egentligen nytt under solen (Solsidan?)? Personligen ser jag nog hellre att mina barn leker Solsidan än Big Brother.
Tjing för att vara Mickan!
Och detta är upprörande enligt en Bror Duktig-magister, som i ett snusförnuftigt mejl till sina adeptrars päron på sitt ansvarsfulla vis deklarerar att en mer passande kvällsunderhållning för en nioåring är att läsa en god bok.
Jag minns när jag och flamsbästisen J växte upp i Orminge och lekte Dallas. Eftersom bägge ville vara Pamela så turades vi om mellan gångerna. Varannan gång Sue Ellen och varannan Pam. Lite klirrande is i ett glas med äppeljuice så var Sue Ellen rollen hittad.
Så vad är egentligen nytt under solen (Solsidan?)? Personligen ser jag nog hellre att mina barn leker Solsidan än Big Brother.
Tjing för att vara Mickan!
![]() |
| Jag, modell 1981? |
Tänk större
I morgon är det internationella kvinnodagen och detta faktum har uppmärksammats av Malou som denna vecka håller ett genus-tema i sitt Oprah-wannabe-program.
Idag handlar det om kvinnor i karriären, den eviga föräldraledighetsuppdelnings-frågan och EU-minister Birgitta Ohlsson bl a sitter med i soffan och delar med sig av sina visdomsord. Enligt henne hämmas jämställdheten av att kvinnor är hemma med sina barn för länge. Måhända är det så, ganska troligt rent utav, men vad göra? Jag har skaffat mina barn med ett syfte; jag vill vara med dem.
Jag blir så matt när jag hör henne tala om hur fantastiskt underbart det fungerar att kombinera karriär och föräldraskap.
"-Jag har låtit inreda mitt rum på Rosenbad så att barnet kan vara med mig hela tiden. Min man har även han med sig lillan på jobbet. Inga problem alls..."
Orka.
Det som funkar för mig, funkar för alla?
Anna, 27 år, sitter i kassan på ICA:
"- Ja, det blev kanske lite trångt här framme vid kassan med spjälsängen och gåstolen men det funkar toppenbra för mig. Och lille Jens älskar ljudet av blippen från kassan!"
Stefan, 32 år, polis:
"- Enda gången det kan bli lite stök är när vi omhändertagit ett fyllo som har omaket att kräkas rätt ner i barnstolen... Det är både en och två gånger lille Alvar fått sig en dusch. Sen kan det ju köra ihop sig lite om vi har en utryckning och remmarna till bilstolen kärvar. Men allt är bara toppen...."
Karin, 38 år, barnmorska:
"- Axel älskar att vara med mig på jobbet. Vid de urakuta snitten brukar han assistera med att få hålla i ena sårhaken. Det funkar kalas för mig....."
En politiker med fötterna i verkligheten och huvudet uppe i det blå?
Orka....
Idag handlar det om kvinnor i karriären, den eviga föräldraledighetsuppdelnings-frågan och EU-minister Birgitta Ohlsson bl a sitter med i soffan och delar med sig av sina visdomsord. Enligt henne hämmas jämställdheten av att kvinnor är hemma med sina barn för länge. Måhända är det så, ganska troligt rent utav, men vad göra? Jag har skaffat mina barn med ett syfte; jag vill vara med dem.
Jag blir så matt när jag hör henne tala om hur fantastiskt underbart det fungerar att kombinera karriär och föräldraskap.
"-Jag har låtit inreda mitt rum på Rosenbad så att barnet kan vara med mig hela tiden. Min man har även han med sig lillan på jobbet. Inga problem alls..."
Orka.
Det som funkar för mig, funkar för alla?
Anna, 27 år, sitter i kassan på ICA:
"- Ja, det blev kanske lite trångt här framme vid kassan med spjälsängen och gåstolen men det funkar toppenbra för mig. Och lille Jens älskar ljudet av blippen från kassan!"
Stefan, 32 år, polis:
"- Enda gången det kan bli lite stök är när vi omhändertagit ett fyllo som har omaket att kräkas rätt ner i barnstolen... Det är både en och två gånger lille Alvar fått sig en dusch. Sen kan det ju köra ihop sig lite om vi har en utryckning och remmarna till bilstolen kärvar. Men allt är bara toppen...."
Karin, 38 år, barnmorska:
"- Axel älskar att vara med mig på jobbet. Vid de urakuta snitten brukar han assistera med att få hålla i ena sårhaken. Det funkar kalas för mig....."
En politiker med fötterna i verkligheten och huvudet uppe i det blå?
Orka....
Au naturel
Så förvandlades jag till en rosenkindad sportfåne m snordroppe på näsan. Med frukost i magen och cerat på läpparna har de isande vindarna smekt över mina omålade kinder och nypt fram ett naturligt rouge.
Nu sitter jag här med droppen avtorkad och kinderna har åter fått sin sedvanliga stadsglans. Understället med de påsiga knäna och underbara rumphäng är utbytt mot jeans helt utan eftergivlighet och kärlek.
I morgon är det jobb igen. Då byts den hårda denimen ut mot sprakande polyester. Ansiktsfärgen kommer dock vara densamma som idag. Tänk kaffe latte utan espresso.
Nu sitter jag här med droppen avtorkad och kinderna har åter fått sin sedvanliga stadsglans. Understället med de påsiga knäna och underbara rumphäng är utbytt mot jeans helt utan eftergivlighet och kärlek.
I morgon är det jobb igen. Då byts den hårda denimen ut mot sprakande polyester. Ansiktsfärgen kommer dock vara densamma som idag. Tänk kaffe latte utan espresso.
söndag 6 mars 2011
Språkresa?
Det har varit ett sparsamt bloggande sista veckan från min sida.
En annan har ju varit och åkt lagg i fjällen då rå... Upp och ner i rött och svart och i ett moln av puder har folk undrat:
"- Var det Anja, var det Yeti?"
Eller nej.
Åkandet har mest bestått av ett harvande i barnbackarna med en ömsom glatt dödsföraktandes och ömsom psykbrytandes 5-åring. Upp och ner och ibland var det svåraste att komma upp. Låt oss säga att Albin har utökat sin vokubulär denna vecka gällande liftar och diverse svordomar. En allsköns nya kombinationer har trillat ut den lilles mun vid flertalet tillfällen.
Men ett och annat åk har det blivit i andra backar. Hovdebacken har nämligen även utökat mitt vokubulär denna vecka. Och dessutom givit mig ett och annat blåmärke. Precis såsom det ska vara.
En annan har ju varit och åkt lagg i fjällen då rå... Upp och ner i rött och svart och i ett moln av puder har folk undrat:
"- Var det Anja, var det Yeti?"
Eller nej.
Åkandet har mest bestått av ett harvande i barnbackarna med en ömsom glatt dödsföraktandes och ömsom psykbrytandes 5-åring. Upp och ner och ibland var det svåraste att komma upp. Låt oss säga att Albin har utökat sin vokubulär denna vecka gällande liftar och diverse svordomar. En allsköns nya kombinationer har trillat ut den lilles mun vid flertalet tillfällen.
Men ett och annat åk har det blivit i andra backar. Hovdebacken har nämligen även utökat mitt vokubulär denna vecka. Och dessutom givit mig ett och annat blåmärke. Precis såsom det ska vara.
Häpp häpp häpp häpp!!!
måndag 28 februari 2011
Palme
Det har varit mycket om Palme idag. Mest om mordet förstås, inte så mycket om honom egentligen.
Jag skulle fylla 14 år när Palme blev skjuten, men jag minns det faktiskt som igår. Det var sportlov, precis som nu, och vi var på skidsemester i Sillre. Jag kommer ihåg att jag av någon anledning satte på TV:n på morgonen (det fanns ju ingen morgon-tv på den tiden direkt) och där möttes av beskedet om vad som hänt. Jag tassade in till mamma och pappa som fortfarande sov och talade om vad jag just hört. Snart satt hela familjen och chockat tittade på nyhetssändningarna. Som i Twilight Zone, eller nåt....
Och när jag nu, 25 år senare, tänker på Palme så är det faktiskt nästan bara mordet jag minns av honom. Kanske var jag för ung för att inse hans kontroversiella storhet, eller är det kanske så att mordet i sig skuggar hans person. Men det är väl kanske så för alla som går hädan på ett spektakulärt vis? Det är sortin man minns. Tänk JFK, Abe Lincoln eller Martin Luther King.
Det är som att brottet aldrig upphör, det bara fortsätter och fortsätter...
Jag skulle fylla 14 år när Palme blev skjuten, men jag minns det faktiskt som igår. Det var sportlov, precis som nu, och vi var på skidsemester i Sillre. Jag kommer ihåg att jag av någon anledning satte på TV:n på morgonen (det fanns ju ingen morgon-tv på den tiden direkt) och där möttes av beskedet om vad som hänt. Jag tassade in till mamma och pappa som fortfarande sov och talade om vad jag just hört. Snart satt hela familjen och chockat tittade på nyhetssändningarna. Som i Twilight Zone, eller nåt....
Och när jag nu, 25 år senare, tänker på Palme så är det faktiskt nästan bara mordet jag minns av honom. Kanske var jag för ung för att inse hans kontroversiella storhet, eller är det kanske så att mordet i sig skuggar hans person. Men det är väl kanske så för alla som går hädan på ett spektakulärt vis? Det är sortin man minns. Tänk JFK, Abe Lincoln eller Martin Luther King.
Det är som att brottet aldrig upphör, det bara fortsätter och fortsätter...
Vi är på G
Nu så är tillbyggnadsplanerna i gång på riktigt.
Cirkus 60 kvadrat extra kommer det att bli och där vi har köket idag kommer det bli en riktig grabb-lounge med tv, tv-spel och dylikt för kompishäng för slynglarna (och dit räknas för övrigt alla i den den här familjen förutom mig).
Själva köket kommer alltså slängas ut och destruktionen av de slitna skåpsluckorna kommer jag med glädje stå för själv. Jag ska slita, stampa och hugga. Fan vet om jag inte ska elda lite också? Kanske i den tjusiga kaminen som skall pryda det nya köket, i den nya delen.
Jag längtar......
Cirkus 60 kvadrat extra kommer det att bli och där vi har köket idag kommer det bli en riktig grabb-lounge med tv, tv-spel och dylikt för kompishäng för slynglarna (och dit räknas för övrigt alla i den den här familjen förutom mig).
Själva köket kommer alltså slängas ut och destruktionen av de slitna skåpsluckorna kommer jag med glädje stå för själv. Jag ska slita, stampa och hugga. Fan vet om jag inte ska elda lite också? Kanske i den tjusiga kaminen som skall pryda det nya köket, i den nya delen.
Jag längtar......
söndag 27 februari 2011
fredag 25 februari 2011
Skibum?
Nästa vecka är det sportlov och HEJ vad det ska sportas... Upp till Vemdalen ska vi och jädrar i min låda vad det ska skidas.
Jag var och köpte nya skidglasögon och handskar i dag så nu är det bara att bege sig ut i de svarta pisterna igen. Sure....
OM det nu inte vore för att man nuförtiden är tvungen att genomsvettig behöva åka med en skrikande unge mellan benen i de gröna flackerna förstås.
Men man kan ju alltid minnas de tider som flytt och längtansfullt fundera på tider som skall komma...
Något sammanbiten...
Kan det bli mer 80-tal? Lägg märke till fotografens diskreta skugga.
Kan det bli mer 90-tal?
Kan man bli coolare?
Jag var och köpte nya skidglasögon och handskar i dag så nu är det bara att bege sig ut i de svarta pisterna igen. Sure....
OM det nu inte vore för att man nuförtiden är tvungen att genomsvettig behöva åka med en skrikande unge mellan benen i de gröna flackerna förstås.
Men man kan ju alltid minnas de tider som flytt och längtansfullt fundera på tider som skall komma...
![]() |
| Bild från sportlovet 1984. Ort okänd. |
![]() |
| Klövsjö, 1987. |
![]() |
| Tidigt 90-tal. Vemdalen? |
![]() |
| Val dÍsere, 1991. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



















